2/9/11

STATEN DIKTERAR ATT DU SKA SKAFFA MINST TRE BARN

Den som vill fa sig ett gott skratt emellanat bor gora det till en vana att lasa Olov Abrahamssons sma funderingar i Norrlandska Socialdemokraten. Hans senaste bidrag handlar om pensionsaldern:

I regeringsförklaringen 5 oktober 2010 talade statsminister Fredrik Reinfeldt (M) om att höja den allmänna pensionsåldern till 69 år. Nu tillsätter socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) en utredning för att genomföra regeringschefens intentioner. Vi måste arbeta mer för att ha råd med välfärden, lyder stridsropet. Andra pekar på att medellivslängden har ökat kraftigt och att fler kan arbeta längre. ... Den genomsnittliga pensionsåldern i Sverige ligger faktiskt bara på 61,8 år. ... Gamla Arbetslivsinstitutet (nedlagt av den borgerliga regeringen 2007) visade i en rapport att det skiljer 10,8 år i verklig pensionsålder mellan bästa och sämsta yrke för kvinnor och 8,5 år för män. Chefer och högre tjänstemän har generellt sett inga problem att hanka sig kvar i arbetslivet väldigt länge. I många LO-yrken tvingas dock många kliva av redan före sin 60-årsdag.

Den naturliga slutsatsen av de forhallandevis insiktsfulla fakta som Abrahamsson radar upp vore naturligtvis att det ar helt fel med en statligt reglerad pensionsalder. Varfor ska staten diktera nar manniskor ska sluta arbeta - eller hur lange de ska tvingas arbeta innan de kan pensionera sig?

Orsaken till att staten reglerar pensionsaldern ar naturligtvis att staten tar pengar fran dig hela livet och sedan lovar att ge tillbaks pengarna till dig nar du gar i pension. (I sjalva verket ar det inte dina pengar staten ger tillbaks till dig, men det ar en annan historia.) Regleringen av pensionsaldern ar saledes en foljdreglering for att hantera ett problem som skapats av ett annat offentligt ingrepp i manniskors liv: socialiseringen av pensionssparandet. De privata kontona i det svenska pensionssystemet ar en efterhandskonstruktion som dampat de negativa effekterna av det socialiserade pensionssystemet. Men de ger inte tillrackligt utrymme for att lata folk bestamma over sin egen pensionering.

Men dessutom ar det inte pensionssystemet som sadant som ar den framsta drivkraften bakom forslagen att hoja pensionsaldern. I stallet handlar det om en allt starkare panik over att den ofantliga sektorn inte far in tillrackligt med skatter for att betala for alla andra loften politikerna stallt ut. Man vill helt enkelt diktera fram ett storre arbetsutbud. Men att tvinga manniskor kvar i arbete langre upp i aldrarna av den har anledningen ar naturligtvis absurt; staten skulle lika garna kunna diktera att alla familjer maste ha minst tre barn for att sakerstalla det framtida arbetsutbudet. De som inte skaffar minst tre barn bestraffas med en betydligt lagre levnadsstandard - helt i analogi med vad som hander om pensionsaldern hojs och manniskor valjer att ga i pension tidigare an det statliga diktatet foreskriver.

3 comments:

Björn said...

Jag har äntligen börjat läsa din bok nu, du skriver väldigt stilistiskt bra må jag säga! Ser fram emot din roman.

För övrigt så noterade jag följande diskussion på ett internetforum: https://www.flashback.org/t1451597

Det handlar om de amerikanska slumområdena och huruvida de är värre än Sverige. Jag tycker många verkar ha en väldigt skev bild av USAs fattigaste, hur hemskt är det egentligen? Jag har svårt att tänka mig att det är värre än i Sverige.

Vet du hur jag kan få fram bra siffror och jämföra amerikanarnas levnadsstandard med svenskarnas?

S R Larson said...

Hej, Bjorn,

Tack - ser fram mot kommentarer om boken. Romanen ska ga i tryck nar som helst nu.

Vad galler statistik over inkomstskillnader och skillnader i levnadsstandard mellan Sverige och USA finns det manga olika stallen att ga till. En viktig studie, som jag tror har uppdaterats lopande, gjordes av Handelns Utredningsinstitut for nagra ar sedan. Den visade att om Sverige vore en delstat i USA skulle landet bli den fattigaste delstaten. Svenskar som folkgrupp skulle vara fattigare an svarta har i USA.

Ett annat bra satt att skaffa sig en bild av vad det innebar att vara fattig i USA respektive Sverige ar att lasa om villkoren for att fa amerikanska socialbidrag (bl.a. TANF, WIC, Medicaid och SNAP) samt jamfora med svenska socialbidrag. Borja med att soka efter "income levels Federal Poverty Limit": FPL definierar hur lite du ska tjana for att raknas som fattig och saledes fa tillgang till alla olika former av socialbidrag. Men kom ihag ocksa att det finns andra regler an bara inkomsten. I Sverige maste du i princip gora dig av med allt du ager och har innan du kan fa socialbidrag; har i USA varierar kriterierna fran delstat till delstat, men bidragsmottagarna far i princip alltid behalla TV, bil, en liten slant sparade pengar pa banken och far dessutom i manga fall tillgang till subventionerade services for internet och datorinkop. Darutover har man pa vissa stallen aven borjat dela ut bankkort med en viss summa pengar avsedda for transport till och fran jobb eller utbildning. I bl.a. Columbia, SC ar det kortet vart $75 per person, nagot som alltsa kommer ovanpa socialbidragen.

Darutover ska vi komma ihag att det finns ett mycket val utbrett system av frivilliga, privata organisationer som tar hand om fattiga har i USA, langt mer finmaskigt och resursstarkt an nagot motsvarande i Sverige. Kort och gott ar det betydligt lattare och lonsammare, rent ut sagt, att vara fattig har i USA an i Sverige.

Lycka till i efterforskningarna och aterkom garna med fragor.

Björn said...

Tack så jättemycket, Larson!