2/14/11

FLER TECKEN PA SOCIALDEMOKRATISK RADIKALISERING

Det rader allt mindre tvekan om att sosseriet ar pa vag att gora en rejal vanstersvang. I en debattartikel pa DN Debatt skriver tva socialdemokratiska ekonomer en lang klagovisa over hur Alliansregeringen har bedrivit en orattvis fordelningspolitik. Detta pastaende ar naturligtvis inte sant: som jag visat tidigare har Alliansens jobbskatteavdrag gjort den svenska marginalskattetrappan brantare och darmed gynnat laginkomsttagare pa hoginkomsttagarnas bekostnad. Men fakta har aldrig varit vansterns starka sida:

S-ekonomer om ny rapport: Socialdemokraterna bedrev åren 2002–2006 en mer balanserad fördelningspolitik än alliansen under förra mandatperioden. Riksdagens utredningstjänst (RUT) har på vårt uppdrag analyserat hur olika inkomstgrupper påverkats av de senaste åtta årens politik. Utredningen visar att det är höginkomsttagarna som gynnats under Moderaternas styre – inte låg- och medelinkomsttagare som Reinfeldt brukar hävda. Under S-styret 2002–2006 fick höginkomsttagarna en inkomstutveckling som motsvarade 95 procent av den genomsnittliga inkomsttagarens utveckling. Under åren 2006–2010 fick samma inkomstgrupp 240 procent av genomsnittet. Fördelningsprofilen var avsevärt bättre 2002–2006 jämfört med senaste mandatperioden, skriver Torbjörn Hållö och Sebastian de Toro.

Aven detta har jag analyserat tidigare: inkomstutvecklingen for halva svenska folket - de som befinner sig i fjarde till nionde inkomstdecilerna - har varit praktiskt taget identisk. De enda som under de senaste 20 aren okat sina inkomster vasentligt snabbare ar de som till stora delar litar till kapitalinkomster. Sa har skrev jag i april 2010:

Raknat for perioden 1995-2008 (vilket justerar for gapet 1992-94) noterar vi att alla deciler utom den tionde far i basta fall ett mikroskopiskt tillskott till den disponibla inkomsten fran sitt sparkapital. For den forsta decilen innebar det till och med en marginell forlust (vilken kan tillskrivas skuldsattning). Den enda inkomstdecil som har nytta av ett sparkapital ar den tionde decilen. Mellan 1995 och 2008 utgjorde inkomster fran sparkapital i genomsnitt 16.2 procent av deras reala disponibla inkomster. Raknat pa ett nagot annorlunda satt framtrader sparkapitalets betydelse for den disponibla inkomsten i annu starkare ljus. Av kapitalinkomsternas tillskott till den reala disponibla inkomsten gick 80 procent till den hogsta decilen ar 2008 ... Den har fordelningen ar inte orattvis eller orattfardig. Den ar ett resultat av en finanspolitik som under tva decennier har tryckt ner 90 procent av skattebetalarna sa djupt i skoskaften att de inte lyckats bygga sig nagot sparkapital att tala om. Den hogsta decilen har lyckats gora detta trots, inte tack vare, den forda finanspolitiken.

Nar sosseriet nu borjar jamra sig over "ojamlikheter" och "orattvis" inkomstfordelning staller man alltsa svenska folket infor ett cyniskt val: antingen traditionell socialdemokratisk finanspolitik under Alliansen, varvid enbart den som har ett stort sparkapital kan oka sin levnadsstandard; eller en VPK-inspirerad socialistisk finanspolitik dar ingen, inklusive den som har pengar pa banken, har mojlighet att oka sin levnadsstandard.

Det har valet blir mer sannolikt, men knappast mer aptitligt, av att Lena Sommestad, professor i marxistisk sjalvkritik, har seglat upp som en serios kandidat som sosseriets naste partiordforande.

5 comments:

blofeldt said...

S har svårt att gå någonstans. De är klämda mellan MP och SD. Går de åt höger går flumbidragsväljarna till MP. Detta händer redan nu, MP-s ökning i de senaste opinionsmätningarna motsvarar en minskning för S. Går de åt vänster kommer de klassiska arbetarväljarna , dvs de som arbetar och ofta kommer i direktkontakt med invandringsproblemen, allt snabbare att börja rösta på SD. Man är redan nu i LO oroade över att så många medlemmar röstar på SD.

Ron said...

Sverige visar ju tydligt - även med moderatstyre - att staten vill att människor ska satsa på två typer av inkomster:

1) Kapitalinkomster
2) Bidrag

Självfallet blir man då av med arbetstillfällen. Det är en oundviklig följd av ett i grunden företags- och arbetsfientligt system. Man vill helt enkelt inte att folk ska jobba för mycket.

Kan signalerna bli tydligare?

Det man vill ha MER av, det ska man beskatta lågt och platt.
Dit hör kapitalinkomster.

Det man vill ha MINDRE av, det ska man beskatta högt, progressivt och ohederligt.
Dit hör arbete. Faktiskt.

-----------------------
Dolda källskatter, skatt i flera steg, luddiga och oförutsägbara skattenivåer, systematisk svartmålning av företagare i medierna, samt ett skatteverk som fungerar som ett eget litet rättssystem där åklagaren samtidigt är domare - detta är ohederlig beskattning.

Som driver arbete ur landet.
-----------------------

Det faktum att 80.000 ungdomar jobbar i Norge talar sitt tydliga språk. En del har säkert åkt dit för att det var det som de ville. Fair enough.

Men jag sätter en hundring på att rätt många av dessa åkte utomlands för att de INTE HADE NÅGOT ALTERNATIV på hemmaplan.

Johan said...

Jag vet inte om du hängt med tillräckligt bra i den svenska inrikespolitiken för att ha full koll på socialdemokraternas nyspråk och lögner i de här frågorna. Det är nämligen mycket signifikant här att man inte väljer att redovisa sina definitioner, alltså har man antagligen valt liknande definitioner som senast när man man vred upp lögnreglaget på max och påstod att majoriteten av skattesänkningarna gått till höginkomstagarna.

Det viktiga ordet här är nämligen *inkomst*tagare. Sossarna räknar nämligen med alla när de gör sådana här beräkningar, inklusive sjukpensionärer, ålderspensionärer, studenter, arbetslösa och så vidare. Detta gjorde att gränsen för att tillhöra de rika hamnade på en svindlande inkomst på 19700 kronor i månaden. Alltså är i princip alla med ett heltidjobb att räkna som heltidstagare med de här definitionerna. Med tanke på att jobbavdraget har riktat sig till just löntagare är de här resultaten fullständigt förutsägbara. Man hoppas helt enkelt att vanligt folk går på lögnen och tror att det finns ett stort gäng monokel och cylinderhattsbeklädda direktörer som har fått ännu större skattesänkningar än de själva.

Se t.ex. följande inlägg i debatten:

http://www.newsmill.se/artikel/2009/11/22/vilka-ar-egentligen-den-rikaste-halvan-enligt-socialdemokraterna

Johan said...

Vad gillar du förresten vårt spännande omval på grund av slarv och valfusk i regionvalet här i Västra Götaland?

http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.549834-omval-i-orebro-och-vastra-gotaland

http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.549954-regionvalet-gors-om

Det kommer bli väldigt spännande att se debatten, eller kanske till och med frånvaron av debatten inför detta, när vi för en gångs skull har ett val i de frågor folk verkligen påstår sig bry sig om. Jag kan bara nämna enstaka politiker på regionnivå och då är jag ändå politiknörd. De flesta känner nog inte till enda regional toppolitker.

I Sverige har vi ju den absurda situationen att väljarna säger sig prioritera vård, skola och omsorg högst, vilket ju också som en ren händelse är frågor som ligger på kommun och landstingsnivå. Samtidigt dränks de lokala valen av riksdagsvalet trots att det inte är där de viktiga besluten fattas här. Om vården eller skolan behöver mer pengar är det det egentligen upp till de lokala politikerna att höja skatten. Istället bollar man över frågan till riksdagen för att slippa fatta svåra beslut och hoppas på allmosor från regeringen.

Dessutom får vi ju inte glömma den svenska självgodheten när man pekar finger på valdeltagandet* i amerikanska val samtidigt som lämpligt glömmer bort att amerikaner har mycket fler val att rösta i, inklusive skolstyrelser och den lokala sheriffen. Valdeltagandet i Sverige i kyrkvalet och europaparlamentet är ju inte direkt lika lysande om vi säger så...

*Ett högt valdeltagande är ju för övrigt meningslöst om det inte sker en genuin debatt inför de lokala valen. Då tjänar det i likhet med i gamla Sovjet bara till att massera ledarnas ego genom att de kan inbilla sig att de har ett folkligt mandat.

S R Larson said...

tack for tipsen, Johan. Sosseriets inkomstberakningar har jag skrivit om tidigare, men det ar alltid vart att aterkomma till amnet. Vanstern har tva satt att ljuga med statistik: antingen rent ut om sjalva siffrorna, eller om metodologin bakom dem.