2/11/11

DET FINNS INGEN OJAMLIKHET

Ett av vansterns favoritteman ar "ojamlikhet". Den pratglade Harvard-professorn Kenneth Rogoff tycker ocksa om att prata "ojamlikhet". I en debattartikel i Sydsvenska Dagbladet far han rejalt utrymme att beratta om hur elandigt det ar med ojamlikhet:

Orsakerna till den växande ojämlikheten inom länder är välkända. Vi lever i en    tid då globaliseringen utvidgar marknaden för ultrabegåvade individer men pressar ner inkomsterna för vanliga löntagare. Konkurrens mellan länder om    utbildad arbetskraft och lönsamma industrier begränsar samtidigt    regeringarnas möjligheter att ta ut höga skatter av de välbärgade. Den    sociala rörligheten minskas också av att de rika överöser sina barn med    privata utbildningar och läxhjälp efter skolan, medan de fattigaste i många    länder inte ens har råd att låta barnen gå kvar i skolan. Karl Marx drog på 1800-talet, på grundval av de ojämlikhetstrender han då såg,    slutsatsen att kapitalismen inte skulle kunna upprätthållas politiskt i det    oändliga. Så småningom skulle arbetarna vakna och välta systemet över ända. Utanför Kuba, Nordkorea och några få vänsterinriktade universitet är det ingen    som längre tar Marx på allvar. Tvärtemot hans förutsägelser ledde    kapitalismen under mer än ett sekel till ständigt förbättrad    levnadsstandard, medan försök att införa radikalt annorlunda system    misslyckades spektakulärt. Men med ojämlikhetsnivåer som börjar likna de som rådde för hundra år sedan är    status quo känsligt. Instabiliteten kan komma till uttryck var som helst.

For det forsta finns det ingenting sadant som ojamlikhet. Det finns bara skillnader. Dessa skillnader ar i sin tur politiskt irrelevanta: var och en av oss ska jamfora oss med oss sjalva och inte med andra manniskor, vars forutsattningar, talanger, ambitioner och drivkrafter ar helt annorlunda an vara. Det viktiga i livet ar att man sjalv stravar framat, soker utveckla sig och leva ett battre liv.

For det andra ar det trivialt att peka ut exempelvis privatskolor och laxhjalp som nagon sorts ojamlikhetsfraga. Min mamma, som vaxte upp i en mycket fattig arbetarfamilj i Norrland, sammanfattade en gang sin fattiga uppvaxt pa ett mycket slagkraftigt satt: "Vi hade inte tid att beklaga oss over hur fattiga vi var. Vi var for upptagna med att gora laxorna." Med andra ord: det ar den individuella viljan, inte nagon abstrakt klasstillhorighet, som avgor vad man gor av sitt liv.

For det tredje finns det en stark korrelation mellan allmant valstand i ett land och storleken pa den offentliga makten. Rika lander tenderar att ha storre inkomstskillnader an fattiga lander - och de fattiga har det typiskt sett battre i de rika landerna an i de fattiga. Hur manga manniskor foredrar att vara jamlika i Nordkorea framfor fattiga i Sydkorea?

Nar politiker tillater manniskor att utveckla sin fulla potential, att skorda frukterna av sina ambitioner och sitt harda arbete, skapas valstand at manga fler an nar politikerna sjalva forsoker skapa valstandet.

Stravan efter allman jamlikhet ar stravan efter allman fattigdom.

3 comments:

Per-Olof said...

Det är trots allt många människor som tror på marxismen och hävdar att de fattiga endast kan bli rikare om pengar omfördelas ifrån de rika. Därför är det bra om ekonomer rent teoretiskt förklarar varför marxismen är felaktig.

Marx hävdade att han uppfunnit den vetenskapliga socialismen. Genom att använda de klassiska ekonomernas teorier, som exempelvis lagen om avtagande avkastning, härledde Marx sina egna teorier.

Lagen om avtagande avkastning är endast sann om det inte existerar någon teknologisk utveckling och om kapitalisterna investerar alltmer i produktionen av exakta samma produkter. En allt större produktion av exakt samma produkter skulle därmed leda till att investeringarna skulle bli olönsamma. Därmed var kapitalisterna tvungna att sänka lönerna för att produktionen åter skulle bli lönsam.

Det kan vara så att dessa teorier har överlevt även om människor inte vet var de kommer ifrån. Det är troligt att Keynes använde denna marxistiska teori. Keynes hävdade att marknadsekonomin inte skulle fungera om inte staten intervenerade. Investeringar inom näringslivet skulle inte bli tillräckligt lönsamma och kapitalisterna skulle i stället spara sina pengar i madrassen.

Keynes vände på de ekonomiska sambanden och hävdade att en ökad konsumtion skulle leda till att produktionen och avkastningen på investeringarna skulle stiga. Men detta är omöjligt eftersom produktionen och investeringarna kommer före konsumtionen.

Se på statistiken för det senaste kvartalet i USA: Konsumtionen ökade med 7,1 % samtidigt som de privata inkomsterna endast steg med 1,7 %. En ökning av konsumtionen på 5,4 % berodde på att sparandet och investeringarna sjönk med lika mycket. Detta leder till avindustrialisering och att antalet arbeten inom den lågproduktiva servicesektorn ökar. Denna sektor kräver ett lägre sparande och mindre investeringar i realkapital.

S R Larson said...

Det du skriver om "avindustrialisering" ar rent nonsense. I praktiken sager du att ju mindre folk koper av industrin, desto battre ar det for industrin. Fraga vilken som helst foretagare vad han tycker om den "logiken".

ulle said...

Korrekt! Jämlikhet kan bara existera i en sfär nämligen den juridiska; fullständig jämlikhet ska gälla inför lagen.