2/26/11

BUDGETFASCISTER OCH FOLKHALSOTYRANNER

Idag ska vi ta oss an det gamla 1930-talstemat Volksgesundheit. Vi gor det i ett langre format, som jag normalt forsoker undvika. Men jag vill ge generost med utrymme at en av de mest insiktsfulla lasarkommentarer jag sett. Den kommer fran Johan, som ar lakare och dagligen har direkt insikt i hur svensk sjukvard fungerar. Stort tack for nedanstaende.

Apropå den där kafferansoneringen...

Refererar tillbaks till den har lilla kommentaren jag skrev haromdagen.

...kan vi ju fortsätta med annat på ett liknande tema:

Johan lankar till en artikel i Dagens Medicin:

– Sedan fjorton dagar får vi bara ägg till frukost på helgerna. Här bor många äldre som är vana att få ägg till frukost varje dag, säger 84-åriga Gunvor Eklund, boende på äldreboendet Nordlund i Köping, till Expressen. Hon reagerade på nyheten om kafferansoneringen på äldreboendet i Hässleholm och tipsade därefter tidningen om Nordlunds äggransonering, som hon kallar ynklig. Enligt Gunvor Eklund drogs vardagsäggen in för att de inte var nyttiga. – De sa att det inte var bra att äta ägg för ofta, säger hon till tidningen. Äldreboendets enhetschef medger att personalen har haft ett möte där de har diskuterat de boendes frukost. Hon vet att det där diskuterades olika sorters gröt men känner inte till någonting om indragna ägg och tillbakavisar helt att det skulle röra sig om sparkrav.

Visst. Sakert flera miljarder att det inte handlar om besparingar. Sjalvklart ar det en fraga om budgetfascism pa mikroniva: det ar viktigare for det kommunala aldreboendet att halla sin skattefinansierade budget an att de gamla far ata sig matta och ata vad de sjalva vill ha. Men sa lange politiker och byrakrater har full kontroll over din mat, kommer de ocksa att ransonera densamma.

For ovrigt lever hela det cubanska folket under total matransonering och har gjort sa i decennier. Att det landets hela ekonomi ar styrd av politiker och byrakrater ar naturligtvis bara en otrolig tillfallighet. Ju.

Johan fortsatter:

Det här är ju för övrigt ett skolboksexempel på de totalitära tendenserna som finns i kampanjer för "hälsa" och att "leva nyttigt". Att gamla människor kanske skulle kunna ha rätten att leva ohälsosamt för att de vill leva ohälsosamt och njuta av livet går ju inte gör sig. Nej nej, istället ska alla underkasta sig politiskt eller byråkratiskt definierade mål som inte tar hänsyn, och för den delen omöjligen kan, ta hänsyn till individuella preferenser. Personligen ser jag det som min uppgift ute på vårdcentralen att ge råd til folk om hur de kan leva hälsosammare liv om de vill ta till sig det, däremot är det inte min uppgift att agera som någon form av folkhälsokommisarie och styra över folks privatliv för att förbättra "folkhälsan".

Det finns tva orsaker till att politiker och byrakrater vill kontrollera manniskors mat. Den forsta orsaken har, som Johan ar inne pa, att gora med det faktum att Sverige har ett socialiserat sjukvardssystem. Politiker och byrakrater vill halla kostnaderna for sjukvarden i schack och tror att om man far folk att ata mindre blir kostnaderna for sjukvarden mindre. Eftersom folk inte betalar ur egen ficka eller egen sjukforsakring har de inga direkta incitament att minska sin sjukvardskonsumtion, sa politikerna menar sig ha nagon sorts ratt att ingripa i manniskors matkonsumtion.

Den andra orsaken ar rent auktoritar. Nar man val etablerat en politisk regim dar politiker har ratt att styra och stalla over manniskors vardag ar det bara en tidsfraga innan de ocksa vill kontrollera deras mat. Totalitar makt lockar fram det varsta hos manniskor.

Ater till Johan:

Särskilt tragikomiskt är detta då det är mycket väl belagt att många av våra äldre på sjukhemmen är undernärda och har behov av att äta mer mat, en betydande andel av patienterna som tas in på en internmedicinsk sjukhusavdelning är undernärda. I den här gruppen är antagligen riskerna att äta för mycket av något "ohälsosamt" obefintliga, studierna som finns på området har nämligen tenderat att vissa att övervikt är associerat med högre överlevnad hos människor som redan är sjuka, just för att de har mer reserver att ta av.

Det ar bra att Johan ar forsiktig med sin identitet. Annars skulle det nog bli ett hembesok fran GeHaPo - Gesundheits- und Haushaltspolizei...

Johan tipsar aven om en bok och avslutar med foljande analys, som enligt min mening ar mycket traffsaker, speciellt i ljuset av hur han kontrasterat undernarda aldre med kampen mot "overvikt" inom aldreomsorgen:

Den här typen av centraliserade insatser för att förbättra folks "hälsa" är ju i princip analogt med planekonomisk styrning av ekonomin, och ger antagligen kontraproduktiva resultat av exakt samma anledning. Nämligen att det är omöjligt för en byråkrat på distans att vara mer insatt i vad en enskild individ önskar än individen själv. Alltså får man ett beslut för alla som i slutändan passar ingen.

2 comments:

Johan said...

När det gäller motivet att dra in på äggen är det i och för sig också möjligt att man drar till med det gamla hjärnspöket kolesterol* som motivation snarare än just övervikt. Att sambandet mellan rent kolesterol i maten och hjärtsjukdom inte är alltför imponerande såvida man inte är en kanin är ju en annan sak... Ja, alldeles bortsett då det faktum att maximalt ökad livslängd kanske inte alla gånger bör vara prioritet ett för en svårt sjuk person intagen på ett sjukhem

Följande artikel är intressant när det gäller mat inom vården:

http://www.lakartidningen.se/includes/07printArticle.php?articleId=15381

Det mest fascinerande är väl att det här framförs som något fullkomligt revolutionerande.

Prevention rent generellt är för övrigt ett krångligt kapitel. Visst kan preventiva insatser av typen livstilsförändringar ofta vara väldigt positiva för många människors livskvalitet och bör eftersträvas, det inte sagt att staten därför på något sätt får en moralisk rätt att i minsta detalj lägga sig i människor liv och tvinga igenom detta. Dessutom inbillar sig folk ofta att man på något sätt skulle spara pengar genom att förebygga sjukdomar.

Det är antagligen inte fallet av den enkla anledningen att man då utöver preventionens kostnader bara skjuter upp sin sjuklighet i ett par år, där snittmedborgaren också erhåller pension, och möjligen också dör i någon annan åkomma som med all sannolikhet är minst lika dyr som den första för samhället.

*I korthet kan man ju säga att både de mest radikala kolesterolskeptikerna och de mest troende anhängarna av den ursprungliga diet-heart hypotesen har fel.

Johan said...

För att klargöra en sak kanske jag sak påpeka att jag givetvis är medveten om att preventiva insatser för förebygga sjuklighet hos yngre definitivt kan vara mer kostnadseffektiva. I det perspektivet är det kanske lite tråkigt att vi i Sverige antagligen använder för lite av dyra men troligen samhällsekonomiskt lönsamma läkemedel vid t.ex. den neurologiska sjukdomen multipel skleros. Det här beror på att politikerna i sin oändliga visdom har fått för sig att den enskilda kliniken som skriver ut läkemedlet bär hela kostnaden för behandlingen, givetvis utan att man tillför extra pengar, samtidigt som vinsten tillfaller andra aktörer. Självklart måste verksamhetschefen då i ren självbevarelsedrift vara mer restriktiv än vad som annars vore motiverat för att inte knäcka den övriga verksamheten.

Hursomhelst, till det jag egentligen tänkte skriva om. Jag har fascinerat iakttagit spektaklet i framförallt Wisconsin den senaste tiden. Om vi bortser från de högst fascinerande uppvisningarna i dagisbarnsbeteende från demokraterna och det sedvanliga mediehyckleriet om hitlerskyltar, känns det också lite främmande att läsa om de guldkantade avtalen hos offentliganställda i USA. När man i Sverige är van vid historier som denna...

http://www.dagensmedicin.se/dagenssjukskoterska/nyheter/2011/02/17/forbannade-pa-forbundet/index.xml

...känns det overkligt att man som offentliganställd skulle kunna ha bättre villkor än övriga arbetsmarknaden. Det måste ju i ärlighetens namn utgöra någon form av empiriskt bevis för att svenska politiker i praktiken kan skita i vad väljarna tycker? Det enda sättet som man kan motverka de skadliga effekterna för arbetstagarna av ett arbetsgivarmonopol är ju rimligen att arbetstagarna kan alliera sig med enskilda politiker som lovar dem bättre villkor.