2/28/11

TILLFALLIG PAUS

Har tyvarr alldeles for mycket att gora just nu. Det blir en bloggpaus pa 4-5 dagar. Sorry folks!

2/26/11

BUDGETFASCISTER OCH FOLKHALSOTYRANNER

Idag ska vi ta oss an det gamla 1930-talstemat Volksgesundheit. Vi gor det i ett langre format, som jag normalt forsoker undvika. Men jag vill ge generost med utrymme at en av de mest insiktsfulla lasarkommentarer jag sett. Den kommer fran Johan, som ar lakare och dagligen har direkt insikt i hur svensk sjukvard fungerar. Stort tack for nedanstaende.

Apropå den där kafferansoneringen...

Refererar tillbaks till den har lilla kommentaren jag skrev haromdagen.

...kan vi ju fortsätta med annat på ett liknande tema:

Johan lankar till en artikel i Dagens Medicin:

– Sedan fjorton dagar får vi bara ägg till frukost på helgerna. Här bor många äldre som är vana att få ägg till frukost varje dag, säger 84-åriga Gunvor Eklund, boende på äldreboendet Nordlund i Köping, till Expressen. Hon reagerade på nyheten om kafferansoneringen på äldreboendet i Hässleholm och tipsade därefter tidningen om Nordlunds äggransonering, som hon kallar ynklig. Enligt Gunvor Eklund drogs vardagsäggen in för att de inte var nyttiga. – De sa att det inte var bra att äta ägg för ofta, säger hon till tidningen. Äldreboendets enhetschef medger att personalen har haft ett möte där de har diskuterat de boendes frukost. Hon vet att det där diskuterades olika sorters gröt men känner inte till någonting om indragna ägg och tillbakavisar helt att det skulle röra sig om sparkrav.

Visst. Sakert flera miljarder att det inte handlar om besparingar. Sjalvklart ar det en fraga om budgetfascism pa mikroniva: det ar viktigare for det kommunala aldreboendet att halla sin skattefinansierade budget an att de gamla far ata sig matta och ata vad de sjalva vill ha. Men sa lange politiker och byrakrater har full kontroll over din mat, kommer de ocksa att ransonera densamma.

For ovrigt lever hela det cubanska folket under total matransonering och har gjort sa i decennier. Att det landets hela ekonomi ar styrd av politiker och byrakrater ar naturligtvis bara en otrolig tillfallighet. Ju.

Johan fortsatter:

Det här är ju för övrigt ett skolboksexempel på de totalitära tendenserna som finns i kampanjer för "hälsa" och att "leva nyttigt". Att gamla människor kanske skulle kunna ha rätten att leva ohälsosamt för att de vill leva ohälsosamt och njuta av livet går ju inte gör sig. Nej nej, istället ska alla underkasta sig politiskt eller byråkratiskt definierade mål som inte tar hänsyn, och för den delen omöjligen kan, ta hänsyn till individuella preferenser. Personligen ser jag det som min uppgift ute på vårdcentralen att ge råd til folk om hur de kan leva hälsosammare liv om de vill ta till sig det, däremot är det inte min uppgift att agera som någon form av folkhälsokommisarie och styra över folks privatliv för att förbättra "folkhälsan".

Det finns tva orsaker till att politiker och byrakrater vill kontrollera manniskors mat. Den forsta orsaken har, som Johan ar inne pa, att gora med det faktum att Sverige har ett socialiserat sjukvardssystem. Politiker och byrakrater vill halla kostnaderna for sjukvarden i schack och tror att om man far folk att ata mindre blir kostnaderna for sjukvarden mindre. Eftersom folk inte betalar ur egen ficka eller egen sjukforsakring har de inga direkta incitament att minska sin sjukvardskonsumtion, sa politikerna menar sig ha nagon sorts ratt att ingripa i manniskors matkonsumtion.

Den andra orsaken ar rent auktoritar. Nar man val etablerat en politisk regim dar politiker har ratt att styra och stalla over manniskors vardag ar det bara en tidsfraga innan de ocksa vill kontrollera deras mat. Totalitar makt lockar fram det varsta hos manniskor.

Ater till Johan:

Särskilt tragikomiskt är detta då det är mycket väl belagt att många av våra äldre på sjukhemmen är undernärda och har behov av att äta mer mat, en betydande andel av patienterna som tas in på en internmedicinsk sjukhusavdelning är undernärda. I den här gruppen är antagligen riskerna att äta för mycket av något "ohälsosamt" obefintliga, studierna som finns på området har nämligen tenderat att vissa att övervikt är associerat med högre överlevnad hos människor som redan är sjuka, just för att de har mer reserver att ta av.

Det ar bra att Johan ar forsiktig med sin identitet. Annars skulle det nog bli ett hembesok fran GeHaPo - Gesundheits- und Haushaltspolizei...

Johan tipsar aven om en bok och avslutar med foljande analys, som enligt min mening ar mycket traffsaker, speciellt i ljuset av hur han kontrasterat undernarda aldre med kampen mot "overvikt" inom aldreomsorgen:

Den här typen av centraliserade insatser för att förbättra folks "hälsa" är ju i princip analogt med planekonomisk styrning av ekonomin, och ger antagligen kontraproduktiva resultat av exakt samma anledning. Nämligen att det är omöjligt för en byråkrat på distans att vara mer insatt i vad en enskild individ önskar än individen själv. Alltså får man ett beslut för alla som i slutändan passar ingen.

2/25/11

NORDAFRIKA OCH IRAK: MER SOCIALISTISKT FRIHETS-HYCKLERI

Den fruktansvarda situationen i Libyen, dar diktatorn Khadaffi bl.a. skickar ut trupper att doda obevapnade demonstranter, har helt plotsligt satt vastvarldens forhallande till diktaturer runtom i varlden pa sin spets. Plotsligt hojs en massa roster for att Europa och USA bor "ingripa" for att stoppa blodbadet i Libyen. Men nagot klingar falskt i allt detta hogtravande tal om att plotsligt vanda diktatorer ryggen. Ett exempel finns i journalisten Bengt Nilssons kritik pa DN Debatt av socialdemokraternas Afrika-politik:

I riksdagens utrikespolitiska debatt nyligen kritiserade Socialdemokraterna det indirekta stödet till despoterna i arabvärlden. I sin alternativa utrikes­deklaration skrev man bland annat: ”USA och EU har låtit kortsiktiga intressen om stabilitet överskugga behoven av demokrati och mänskliga rättigheter i främst Nordafrika. Vi vill se ett slut på denna kontraproduktiva politik för att i stället främja demokratisering och mänskliga rättigheter. På det viset uppnås verklig stabilitet.” Det var ju ett ord i rättan tid, kan man tycka. Men för bara ett år sedan lät det annorlunda. Då laddade Socialdemokraterna inför valrörelsen och lanserade idéskriften ”Afrika – en rättvis värld är möjlig”. Den var till stor del förfärande läsning. Det verkade som om Socialdemo­kraterna inte hade lärt sig någonting av de senaste decenniernas politiska skeenden i Afrika. I dokumentet framhölls betydelsen av ”god samhällsstyrning och gott ledarskap”. ”Det bör därför vara en prioritet för en svensk Afrikapolitik att stödja Afrikanska unionens (AU) initiativ och arbete för demokrati och gott samhällsskick”, menade författarna. Afrikanska unionen hade då nyligen valt Libyens ledare Muammar Khaddafi till ordförande. Han slog genast fast att han ville bli titulerad ”kung över afrikanska kungar”. Khaddafi – som de svenska Socialdemokraterna alltså ansåg vara rätt man att leda Afrika mot demokrati och gott samhällsskick – hade då under flera decennier stöttat inbördeskrig och internationell terrorism och i dag mördar hans soldater obeväpnade demonstranter på Libyens gator. ... I programförklaringen om Afrika som presenterades för ett år sedan slogs det fast att ”Anna Lindhs initiativ med en politisk ledarskapsdialog mellan nordiska och afrikanska ledare ska utvecklas”. Vilka är då dessa afrikanska ledare som Socialdemokraterna vill ha en ”ledarskapsdialog” med? Jo, till allra största del män som har erövrat makten med vapen i hand, eller genom riggade val och genom att förtrycka den politiska oppositionen. Det är sådana män som Ugandas president Museveni, Etiopiens premiärminister Zenawi och Sudans president Omar Bashir. Sveriges politik gentemot Afrika handlar om bistånd, ofta om rena kontantöverföringar. Reda pengar som går rakt ner i mottagarlandets statskassa. ... [I praktiken] kan de lika gärna användas till att förstärka presidentens säkerhetsstyrkor, eller till att köpa vapen eller muta väljare.

Nilsson har en lang, respektabel karriar bakom sig. Han har lange agnat sig at journalistik i mycket fattiga delar av varlden. Hans kritik av socialdemokratin ar traffande, speciellt mot bakgrund just av hur diktatorer av alla de slag kunnat bygga feta konton i bl.a. franska banker med hjalp av svenska skattepengar. Men Nilssons artikel blir annu skarpare om man staller den i ljuset av det gapskrik som foljde fran vanstern i Europa i allmanhet, och den svenska vanstern i synnerhet (inklusive socialdemokraternas davarande partiledare Goran Dzjugasvilij), efter den USA-ledda invasionen av Irak.

Vad betyder det nar nu plotsligt allt fler vill ha ett "ingripande" i Libyen? De som kritiserar utrikesminister Carl Bildts idiotiskt passiva hallning till Khadaffi - vad vill de att Bildt ska gora? Saga att "demokrati e bra, va"? Militart ingripande ar knappast pa vansterns dagordning. Ty var fanns alla dessa demokati-ivrare nar USA ledde en invasion for att storta den enda diktator mellan Marrakesh och Manila som ovetraffade Khadaffi i terrorstod, vald och fortryck? Hur manga av dem har inte uttalat sin dodsdom over den spirande irakiska demokratin, kallat den "USA-korrupt" och foraktfullt spottat frihetstorstande irakier i ansiktet?

Vansterns nymornade stod for demokratirorelser i Egypten, Libyen och Tunisien har i grund och botten ingenting att gora med en genuin onskan att alla manniskor, oavsett var de lever, ska fa njuta individuell och ekonomisk frihet. Vanstern foraktar fortfarande frihetsbegreppet - de gor det lika mycket idag som nar de en gang i tiden uttryckte sig hoppfullt och uppskattande om den sovjetiska revolutionen. Nej, deras intresse har i stallet att gora med en perverterad forhoppning om att de nordafrikanska revolterna ska leda till en ny marxistisk vackelserorelse. De famlar desperat i blindo efter ett nytt hem for sin pseudo-intellektuella teori, nu nar Venezuela har sjunkit ner i ett ekonomiskt moras och till och med Castro medgivit att marxismen ar misslyckad. (Den som vill fa ett smakprov pa denna marxistiska okenvandring genom Nordafrika kan roa sig med att forsoka fa ratsida pa Pastor Svenssons alltmer vidlyftiga predikningar...) Nu lar det inte bli nagon ny soluppgang for stalinismen, men det kommer tyvarr att ta ett tag innan vanstern inser detta och slutar blanda sig i forsoken att bygga demokrati i Nordafrika.

2/24/11

VALFARDSSTATENS APARTHEID

Jag har fatt ett par lasarfragor om begreppet "valfardsstatens apartheid" och vilken betydelse jag lagger i termen. Jag ska garna utreda det, men for att gora analysen full rattvisa behover jag rejalt med utrymme. Det far bli en sondagskronika, forhoppningsvis nasta vecka. Den har veckan kommer jag att diskutera Sverigedemokraternas skuggbudget.

HUR KAN DET VARA SA ILLA I SVERIGE...?

De har artiklarna blev liggande - de ar en vecka gamla men dessvarre lika aktuella idag som forra veckan. Eller, med andra ord:

– Patienterna undrar hur det kan vara så illa i det här landet, säger Axel Dahl, sjuksköterska.

Den undran ar 20 ar for sen, men kanske behovs det en sjukvard som lagger patienter pa golvet for att folk ska borja se sig omkring:

Stockholm växer och det märks på akutmottagningen på Södersjukhuset. I snitt 20 procent fler patienter hittills i år jämfört med samma period förra året. Av och till har läget varit mycket ansträngt, berättar personal som DN talar med. Det händer att sjuka patienter får ligga hela natten på en hård brits på akuten, för att det inte finns några lediga platser uppe på avdelningen. Väntetiderna kan vara långa, upp emot ett dygn i vissa fall. Extrasängar ställs ut i korridorer och väntrum, men de räcker inte alltid till. – Vid enstaka tillfällen har vi fått be någon resa sig från en brits, för att någon ännu sjukare behöver sängen för undersökning, säger sjuksköterskan Annika Andersson. – När vi dessutom tvingas lägga patienter på golven för att ta ett EKG känns det ovärdigt, säger hon. Hon berättar att det vid besökstoppar kan samlas närmare 40 obedömda patienter i väntrummet. – De kan ha vilken sjukdom som helst. Det känns inte patientsäkert. Men vi gör vårt yttersta för att bedriva samma professionella vård som vid normal belastning. ... Men de flesta blir inte arga på personalen, utan på systemet och säger ”hur kan det vara så här illa i det här landet”, säger Axel Dahl. Flera kolleger har sjukskrivit sig på grund av den höga arbetsbelastningen, andra talar om att sluta i yrket. Men Axel Dahl gillar sitt jobb. – Det vi skulle önska är en större långsiktighet hos beslutsfattarna.

Han gillar det sa lange han ar ung och orkar. Men nar han narmar sig 40 och har haft sma barn hemma i tio ar kommer det inte att vara lika roligt att vara helt urblast efter varje arbetspass.

Apropa langsiktigheten i landstingspolitiken har DN foljande lilla reportage att bidra med:

Akutmottagningarna i Stockholm är överfulla och vårdavdelningarna överbelagda. Patienter som borde läggas in skickas hem och chefsläkarna är kritiska mot det politiska styret. – Ända sedan i julas har läget varit mycket, mycket ansträngt, säger Peter Rönnerfalk, chefsläkare i Stockholms läns landsting.– Jämfört med samma period förra året har vi haft drygt 20 procent fler besök på vuxenakuten. Det har varit absolut fullbelagt på sjukhusets avdelningar varje dag, säger Anna Nergårdh, chefsläkare på Södersjukhuset i Stockholm. Platsbristen får allvarliga konsekvenser: – Situationen är ohållbar. Vi skickar hem patienter som borde läggas in, andra skrivs ut för snabbt och patienter flyttas för tidigt från intensivvårdsplatserna. Vi tar risker varje dag som inte är acceptabla, säger Stefan Engqvist, chefsläkare på Karolinska sjukhuset. Ökningen beror på flera saker: Stockholm har lägst andel vårdplatser i hela landet, och Sverige ligger lågt jämfört med andra länder. Situationen förvärras av många benbrott och vinterns kräksjuka och infektioner. ... Och samtidigt som inflyttningen till Stockholm ökar kraftigt, liksom andelen äldre, kommer Nya Karolinska sjukhuset i Solna – som invigs 2016 – att ha cirka 200 färre vårdplatser än dagens Karolinska. ... Men nu växer frustrationen över att politikerna inte agerar. ... – Vi börjar tappa tålamodet eftersom det inte tas några beslut över huvud taget i de här frågorna. Problemet har i många år varit väl känt, säger Carl-Göran Ericsson. Stefan Engqvist på Karolinska sjukhuset menar att politikernas senfärdighet är ”provocerande mot alla dem som jobbar i vården och mot alla de utredningar som gjorts”.

Det ar vart att notera att statsministerns fru, Filippa, ar det hogsta politiska honset i den honsgard som ocksa kallas Stockholms Lans Landsting. Hon delar helt uppenbart sin mans uppfattning att man ska gora allt for att behalla valfardsstaten, aven om det innebar att man reducerar sjukvarden till somalisk standard.

Lat folk behalla landstingsskatten och kopa privat sjukforsakring for pengarna. Lat arbetsgivare erbjuda heltackande sjukforsakring till sina anstallda i stallet for det monopol landstingen idag har. Privatisera sjukhus, slapp etableringskontrollen over sjukvarden och lat vinstdrivande foretag arbeta i konkurrens med icke-vinstdrivande foretag. Lat lakare och sjukskoterskor fa arbeta professionellt, utan politiska och ideologiska restriktioner.

2/23/11

SVENSK MAT- OCH KAFFERANSONERING

Utlandssvensk tipsar om en glimt genom annu ett av de dammiga fonstren i det socialdemokratiska folkhemmet:

Kaffeälskarna på äldreboenden i Hässleholm kan vara lugna. Ransoneringen, som bland annat innebar nej till påtår, blev inte gammal. Försöket att minska kaffedrickandet avbryts omgående. Reaktionerna på ransoneringen blev så kraftiga att man omedelbart återgår till att servera precis så mycket kaffe de gamla vill ha. – Det har ringt folk hela dagen och i morse kom en man från Stehag och överlämnade sex paket kaffe, säger Lisbeth Grip, som är enhetschef på Ekegården. Fram till för två veckor sedan beställde kökspersonalen på Ekegården så mycket kaffe som behövdes för att släcka kaffetörsten. Men centralköket, som levererar varor, reagerade över hög förbrukning. Då gick Lisbeth Grip med på att införa en ranson på försök. Men reaktionerna lät alltså inte vänta på sig. ... Först bestämdes kvoten till fyra paket. Men enhetschefen var nyfiken på att se hur långt tre paket skulle räcka. – Efter den här reaktionen vet vi att det inte räcker. De boende betalar för måltider och då ska de naturligtvis få dricka så mycket kaffe de vill, säger hon.

Det var ju alldeles fantastiskt jatte-generost. Kafferansoneringen i svensk aldreomsorg borjade for ovrigt, som vi kunnat beratta tidigare, inte i Hasslehom.

Om de som nu ar gamla hade fatt behalla sina kommunal- och landstingsskatter under sin livstid, i stallet for att ge bort dem till politiker och byrakrater, hade de kunnat bygga upp ett sparkapital som hade betalat for hela boendet. Da hade de kunnat skaffa sig privat aldreboende i stallet dar de inte skulle behova be om ursakt for att de dricker kaffe.

Eller ater mat. Larsa liknar den svenska aldreomsorgen vid ett barnhem i Oliver Twist's England:

När jag kom till Sverige 2008 som arbetslös akademiker var det enda jobb jag kunde få ett vikariejobb som personlig assistent/ledsagare, och i den rollen fick jag flera tillfällen att se hur det går till på äldreboenden. Jag såg bl.a. syner som genast fick mig att tänka på ett känt avsnitt ur Oliver Twist av Charles Dickens där Oliver är fräck nog att fråga efter påfyllning av mat vid måltiden på barnhemmet (eller var det nu var någonstans). Man skulle ha en väldig tur för att få något utöver den tilldelade portionen. Gamla människor med en stillasittande tillvaro behöver visserligen inte lika mycket mat som en energisk ung människa, men även om man tar med det i beräkningen så var maten dåligt tilltagen. Bara det faktum att de gamla bad om mer borde ha varit en signal om att de behövde mer.

Mina varmaste gratulationer till alla socialister som smyglaser den har bloggen - ni har verkligen lyckats i att skapa ett Soviet Union Business Class i Sverige.

2/22/11

EN GLIMT AV FATTIG-SVERIGE

Det gar bra for Sverige...

Sverige hamnar på efterkälken om inte regeringen växlar upp sina reformambitioner för att säkra en starkare ekonomi. Vi har granskat framtidsutsikterna för svensk ekonomi och ser problem för landets utvecklings­kraft. De högkvalificerade jobben ökar inte lika fort i Sverige som i Europa. På många marknader tappar Sverige exportandelar. Få av Sveriges största företag är entreprenörsdrivna tillväxt­företag. Inte ett enda utländskt läkemedelsföretag har nyinvesterat här på över 20 år, trots att Sverige satsar en större andel av BNP på forskning än något annat land i Europa. Tack vare att vi kom lindrigt undan finanskrisen borde vi kunna sänka marginal- och kapitalskatterna. Men vi kan inte längre trona på minnen från fornstora dagar, skriver Svenskt Näringsliv.

Tvartom har lakemedelsindustrin praktiskt taget overgivit Sverige. Bilindustrin har reducerats till en sammansattningsverkstad vars enda konkurrensfordel ar laga loner. Svenska politiker bygger fortfarande sin forestallning om svensk ekonomi pa hur denna sag ut pa 1950-talet.

Men an varre ar att mycket av det har ar orsakat av den centralstyrda forskningspolitik som Carl Tham dikterade fram pa 90-talet. Sverige har ett av den industrialiserade varldens mest centralstyrda universitetssystem, vilket inkluderar tilldelning av forskningsmedel, tillgang till forskningsanslag och amnesbestamning for forskning. I stallet for att lata den fria ekonomin bestamma vilken forskning som ska bedrivas pa fria universitet sitter politiker och statliga byrakrater och dikterar att en viss andel av forskningen ska handla om genusrelationer mellan chockrosa grodor i Ougadougou. Och som all sorts politisk centralstyrning leder detta i forlangningen till ekonomiskt forfall och en utarmning av svenskarnas levnadsstandard.

2/21/11

EN PROCENT BEVILJADES ASYL - VART TOG RESTEN VAGEN?

En artikel i Ostersunds-Posten om skadegorelse vid en flyktingforlaggning vacker helt andra fragor an sjalva amnet for artikeln. Vi aterkommer till dessa om ett ogonblick. Forst ar det namligen vart att notera att det forekommit omfattande skadegorelse pa forlaggningen, nagot som uppenbarligen inte kan bero pa trangboddhet. Antalet asylsokande var namligen bara tva tredjedelar av vad Migrationsverket hyrde lokalen for (och saledes dimensionerade boendet for):

Fastighetsägaren Vasallen kan räkna med ersättning från Migrationsverket för den förstörelse som skett i flyktinglokalerna. – Vår utgångspunkt är att Migrationsverket ersätter det som inte kan betraktas som normal förslitning i boendet, säger Karin Flygare som är pressinformatör vid Migrationsverket. ... [Det blev] några färre asylsökanden som skickades till Frösön än vad som sades från början då det talades om 300 personer. – Antalet asylsökande som bott på Frösön är uppskattningsvis drygt 200, säger hon. På frågan om hur många av dem som beviljats asyl svarar Karin Flygare på Migrationsverket så här: – Endast två asylsökningar beviljades under tiden som de bodde på Frösön. Efter det var det många som skrevs in på andra orter i landet, bland annat Lindesberg och Vilhelmina. Hur många som beviljats asyl från de orterna, och hur många som fortfarande väntar på besked kunde inte Migrationsverket ge besked om på måndagen. – Dessutom var det många sökanden som helt enkelt tog tillbaka sin ansökan under tiden de bodde på Frösön, säger Karin Flygare.

Att manga beviljas asyl fran andra orter ar inte sa uppseendevackande. Daremot vore det intressant att fa veta vad som hande med de som drog tillbaks sin asylansokan under vistelsen pa Froson. Skickades de hem? Beviljades de uppehallstillstand pa andra grunder?

Orsaken till att det har ar intressant ar den stora mangd manniskor som kommer till Sverige varje ar, jamfort med befolkningen. Att man inkvarterar sa manga som 200 flyktingar pa Froson ar for journalisten pa Ostersunds-Posten inte ens en uppseendevackande fraga. Nu ar det har bara ett litet, litet exempel och ingenting man ska dra for stora vaxlar pa, men nar iogonenfallande fakta inte blir foremal for journalistisk nyfikenhet betyder det ofta att journalisten ar van vid vad utomstaende betraktar som iogonenfallande. Att bara en procent beviljades asyl borde i sig sjalv vara anledning till en lang artikel. Ty om antalet som beviljas asyl i Sverige ar en liten minoritet av alla som kommer till Sverige (aven om det ar 20 ganger storre an i det har exemplet ar det fortfarande en vasentlig fraga) hur manga strommar da i verkligheten in i landet?

SD:S BUDGET ETT FORSVAR FOR OFARDSSTATEN

Sverigedemokraterna presenterade sin skuggbudget i slutet av januari. Den ar val vard en analys, framfor allt darfor att den visar att SD ar pa vag att sjunka in i samma forsvar av den ohallbara valfardsstaten som alla andra riksdagspartier. Det ar knappast forvanande, men ar icke desto mindre ett beklagligt misstag som jag kommer att analysera pa sondag. Intill dess, ta en titt pa Johnny Skalins presentation:

2/20/11

JOBBA FOR EN, BETALA FOR TVA

I Goteborgs-Posten laser vi foljande lilla epistel:

Redan 2012 kommer 73 svenska kommuner att ha en ansträngd försörjningsbörda, där varje arbetande måste försörja sig själv plus fler än ytterligare en person. Det visar en SCB-prognos som presenteras på Dagens Nyheters debattsida. Om 20 år handlar det om över 200 kommuner, däribland även sådana som är välfungerande i dag som Danderyd, Norrköping, Vellinge och Lund. Samtidigt ökar klyftan mellan kommuner med en hanterbar försörjningsbörda och övriga.

Och vad vill regeringen gora at det? Jo, hoja pensionsaldern samt med hjalp av jobbskatteavdraget gora det dyrare for folk att oka sina inkomster. Med andra ord: jobba annu mer och fa annu mindre tillbaks pa dina skattepengar.

Nar man sa har hojt pensionsaldern och genomfort ytterligare besparingar, hur lange drojer det innan samma forsorjningskris uppstar igen? Svaret ar enkelt: en konjunkturcykel. Sa fort det blir lagkonjunktur igen blottlagges det systematiska felet i valfardsstaten, och for varje lagkonjunktur kommer krisen tidigare. Perioderna av "aterhamtning" blir pa motsvarande vis allt kortare. Till sist nar ekonomin en punkt dar ingen "aterhamtning" sker overhuvudtaget. Da blir det inte kul.

SONDAGSKRONIKA

Dagens sondagskronika pa Hayek-Institutet Sverige fragar: nar blir staten stor nog at en socialist?

2/19/11

SKYDDADE VERKSTADS-TELEVISIONEN

En av Sveriges starkaste bastionerna for socialistisk ideologi ar Sveriges Radio. Den bisarra iden att staten ska syssla med TV och Radio lever fortfarande kvar. Den har skapat en institution som skickar lonecheckar till en stor mangd manniskor vars formaga att skaffa jobb utanfor SR/SVT:s skyddade verkstad ofta ar obefintlig. Nar nu Allians-regeringen vill gora marginella nedjusteringar av en av vanster-Sveriges bastioner blir det naturligtvis ramaskri i media. Ett exempel ar en debattartikel i Dagens Nyheter av tva representanter for Skyddade Verkstads-Televisionen, Cilla Benko och Svegot som en gang jobbade pa Svenska Dagbladet:

Sveriges Radios ledning: Regeringen öppnar för strid om public service. Är verkligen det stora problemet att vi har för många lyssnare? I ett linjetal nyligen öppnade kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth mycket tydligt för att skära ned public servicebolagens budgetar. Den inte alltför djärva tolkningen är att hon anser att uppdraget för public service bör smalnas av. Det som är möjligt för kommersiella aktörer att tjäna pengar på – till exempel den breda sporten och underhållningen – ska bort från public service. Det här är en radikal kommersialisering av mediemarknaden. En blind kapitalism utan medvetna publicister. Är verkligen mediesamhällets stora problem att public service har för mycket pengar och för många lyssnare och tittare, skriver Mats Svegfors och Cilla Benkö.

Den enda anledningen till att Sverige inte har "public service"-tidningar ar att sosseriet hade sin egen koncern av tidningar. Den s.k. A-pressen gick dock omkull eftersom den inte kunde konkurrera med vanliga, vinstdrivande tidningar. Tack och lov, kan man saga, var A-pressen tillrackligt framgangsrik - kraftigt understodd av sosseriets andra avdelningar - under tillrackligt lang tid. Annars hade Sveriges skattebetalare tvingats betala for en kedja av "public service"-tidningar ovanpa Skyddade Verkstads-Televisionen.

Staten ska sjalvfallet inte syssla med TV, radio, tidningar eller nagon annan form av media. Det enda rimliga ar att salja ut SR/SVT och tvinga foretaget att leva pa samma villkor som alla andra foretag.

2/18/11

KOMMUNEN - PA DIN SIDA

Enligt gallande socialistiska dogmer ska kommunen varna om det allmanna basta. Vad detta "allmanna basta" ar brukar vara svart att fa reda pa, speciellt om man fragar socialister sjalva. Gavle Dagblad rapporterar dock om nagra vanliga svenskar i Alvkarleby som nu pa ett handgripligt satt fatt veta vad detta allmanna basta faktiskt innebar:

Kommunstyrelsen i Älvkarleby beslöt förra veckan att fem trähus i Harnäs ska rivas. Beslutet gäller fyra rödmålade tvåvåningshus nära riksvägen samt ett gulmålat hus intill järnvägen, med sammanlagt tolv lägenheter varav sju är uthyrda. Men för hyresgästerna kom rivningsbeslutet som en total överraskning. Uppsägningsbeskedet är det första brev de fått från kommunen sedan de fick veta att kommunen köpt husen. – Att hitta en ny bostad och dagisplats och allt på bara tre månader är jättesvårt. Vi borde åtminstone ha fått mer tid på oss, säger Tina Forsberg, som bor i det gula huset. – Vi har mejlat och ringt för att få veta något, men inte fått några raka svar, säger hon. Per Gräntz har bott i ett av de rödmålade husen sedan 1993 och är själv politiskt aktiv för socialdemokraterna, men hade inte heller fått något besked innan beslutet togs. – Kommunens behandling av oss är helt skandalös, säger han. Bakgrunden till rivningsbeslutet finns i den detaljplan som gjordes på 1980-talet. Då krävde massafabriken ett stort skyddsavstånd och byggrätten togs bort för fastigheterna närmast fabriken. Detta har lett till att fastighetsägarna inte underhållit husen. 2009 blev kommunen tvungen att köpa in husen för sammanlagt 1,7 miljoner kronor, och en utredning av tekniske chefen Patrik Österbring kom fram till att husen borde rivas. Att rusta upp dem skulle bli för dyrt.

Det hela borjar alltsa med att kommunen later en privat medborgare - pappersmasseforetaget - fa bestamma vad som ska handa med egendom som en annan privat medborgare - fastighetsagaren - ager. Kommunen belagger fastighetsagarens egendom med restriktioner som i praktiken gor egendomen vardelos for agaren. Fastighetsagaren, a sin sida, har varken mojlighet att overklaga kommunens intrang pa hans privategendom eller begara kompensation. Naturligtvis finner han det meningslost att kasta pengar efter nagot som han inte langre kan anvanda sig av. Sa egendomen forfaller sa till den grad att hyresgasterna sjalva tar over renoveringsarbetet.

Nar sa situationen blivit sa ohallbar for fastighetsagaren att han i praktiken star i begrepp att overge hela stallet skrider kommunen in och koper alltsammans for skattebetalarnas pengar. Darefter kastar man ut hyresgasterna, rakt ut i den skriande bostadsbristens Sverige.

Valkommen till folkhemmet.

2/17/11

SOCIALISMENS SEGER: LANDSTINGETS BUDGET DODAR ANNU EN SVENSK

Det finns en utbredd myt bland exempelvis filmjolkslibertarianer att bara man later den privata sektorn skota skolor, sjukhus och aldreomsorg sa fixar sig allt. Vad de inte begriper ar att det ar finansieringen som ar den springande punkten. Sa lange den offentliga makten behaller monopolet over en verksamhet kan man privatisera verksamheten hela dagen lang - resurstillgangen okar anda inte. Detta ar viktigt att komma ihag nar vi laser om hur annu en svensk patient avlidit till foljd av landets svaltfodda sjukvard. Ron tipsar och Aftonbladet skriver:

Eva-Maria Leuf, 56, led av plågsam huvudvärk och sökte hjälp hos sjukvården två dagar i rad. Vid det första besöket var hennes blodtryck så högt att personalen trodde att det var fel på maskinen – och skickade hem henne. Två dagar senare dog hon av en hjärnblödning. Nu har Eva-Marias tre barn gjort en anmälan om fel i vården. Trots att deras mamma visade klassiska symtom på en hjärnblödning eller stroke fick hon bara smärtstillande tabletter. ... Eva-Maria, rektor i Timrå norr om Sundsvall, svimmade i duschen den 8 augusti i fjol. Efteråt började hon må illa och fick kraftig huvudvärk. Eva-Maria fördes tillsammans med systern Annika Leuf i ambulans till Sundsvalls sjukhus. Där tog man blodprover och mätte blodtrycket – som var oerhört högt. ... Dagen därpå mådde Eva-Maria lite bättre men led fortfarande av svår huvudvärk. Hon sökte upp Öbacka vårdcentral i Härnösand, men skickades än en gång hem. Samma natt dog hon i sitt hem av en stroke. – Det som hänt är tragiskt och visst kan en utredning om misstänkt stroke i ett tidigt skede påverka utgången. De behandlande läkarna ska ge sina versioner innan Socialstyrelsen utreder saken, säger Hans Walter, chefsläkare för Neron-koncernen som äger Öbacka vårdcentral.

Sjalva utlosningsmekanismen, sa att saga, for Eva-Marias dod och darmed den fruktansvarda tragedi som drabbat hennes familj ar det absurda lilla faktum att personalen pa vardcentralen antog att det var fel pa utrustningen nar de fick ett ovanligt matresultat. Det ar viktigt att se den har detaljen i sammanhanget. Den ar ett uttryck for en verklighetsfranvaro hos de anstallda - en franvaro som enbart kan vara skapad av en lang yrkeskarriar under eviga budgetatstramninger dar det ar viktigare att halla budgeten an bry sig om patienternas val och ve. Men den sager ocksa att utrustningen som sjukvardspersonalen har tillgang till fallerar sa ofta att personalen automatiskt utgar ifran att den ska fallera igen.

2/16/11

SENASTE NYTT FRAN SOVJETS JARNVAGAR

Christina tipsar om en artikel i Ystads Allehanda, dar framtiden for den svenska tagtrafiken beskrivs sa har:

Tågtrafiken måste glesas ut för att punktligheten ska kunna förbättras, anser Trafikverket. - Det är det alternativ som står närmast just nu, säger generaldirektör Gunnar Malm. På onsdagen träffade han infrastrukturminister Catharina Elmäster-Svärd (M) för att beskriva läget på svenska järnvägar. Enligt Trafikverket åldras räls och växlar dessutom så fort att dagens nivå på underhåll inte är tillräckligt.

Forst driver staten upp bensinpriserna tills folk knappt har rad att kora langre. Sedan driver man ner reallonerna sa folk inte kan kopa nya, bensinsnala bilar. Darefter lagger man moms och annat otyg (exempelvis Europas hogsta vinstkrav) pa tagbiljetterna sa folk inte har rad att aka tag. Och om nagon till aventyrs skulle lyckas fa rad med en tagbiljett ser man till att glesa ut trafiken sa mycket att folk knappt kan fa plats pa nagot tag.

Aterigen ett lysande exempel pa vad som hander nar man later politiker centralplanera manniskors liv. Eller, som saken sammanfattades av en framstaende svensk poet:

INKOMSTSKILLNADER I STOCKHOLM: EN GLIMT AV FATTIG-SVERIGE

Effekterna av den absurda svenska bostadspolitiken blir allt mer - absurda. Idag rapporterar Dagens Nyheter att nar det blir dyrare att bo nagonstans sa samlas manniskor med relativt hoga inkomster dar. Denna varldssensation, som ar verket av en "kartlaggning" som tidningen har gjort, kommer absolut jattesakert att ge chefredaktoren ett Pulitzer-pris, speciellt som tidningen missar den verkligt viktiga nyheten i deras egen artikel:

Bostadspriserna skenar – och i samma takt förändras Stockholm dramatiskt. De som bor i innerstaden tjänar betydligt mer pengar än förut, samtidigt som ytterstaden halkar efter. ... Dagens Nyheters kartläggning av Stockholm ger en bild av en huvudstad som glider isär. För siffrorna är tydliga: gapet ökar mellan innerstaden och de som bor utanför tullarna. På sjutton år, mellan 1991 och 2008, har medelinkomsten i innerstaden ökat med över 58 procent. Då är hänsyn tagen till inflationen för att visa pengarnas verkliga värde. 2008 tjänar en innerstadsbo i snitt 29 316 kronor i månaden – den som bor utanför tullarna drar i genomsnitt in 22 807 kronor. Då, 1991, tjänade den som bodde innanför tullarna 5 procent mer än den som bodde utanför. Sjutton år senare, 2008, har gapet växt till 29 procent. Skillnaderna är som tydligast i ytterstadsområden med hög andel invandrare och där Stockholms stad kämpat med att förbättra integrationen. Men siffrorna visar på ett misslyckande. De som bor i Skärholmen har – sedan 1991 – fått 0,1 procent mer i inkomst i genomsnitt.

Det ar sensationellt att realinkomsterna i innerstaden har okat med 58 procent pa 18 ar. Det ar 3.2 procent om aret. I en normal, fungerande ekonomi kan en majoritet av inkomsttagarna se fram mot en tre-procentig okning av levnadsstandarden per ar under sin arbetsaktiva livstid. Det ar saledes ytterligare ett bevis for att Sverige fallit ner i industriell fattigdom att enbart landets politiska och ekonomiska elit kan skrapa ihop till en tre-procentig levnadsstandardokning over en 18-arsperiod.

An mer tragikomiskt blir det har nar man betanker att hela det svenska bidragssystemet bygger pa att genomsnittssvenskens levnadsstandard okar med 2.9 procent om aret i reala termer. Enbart da kommer skatteunderlaget att vaxa fortare an efterfragan pa bidrag, vid givna skatte- och bidragsparametrar.

Men det verkligt tragiska ar sjalvklart att miljoner svenskar - som jag ofta papekat - inte sett sin levnadsstandard oka overhuvudtaget de senaste tva decennierna. Stillestandet i levnadsstandard gar egentligen helt tillbaka till borjan av 80-talet, men stagnationen blev inte en verklig folkrorelse forran efter 90-talskrisen. Det var da svenska politiker pa allvar bestamde sig for att valfardsstaten var viktigare an manniskors behov. Inkomstskillnaderna runt Stockholm ar bara annu en foljdverkning av den politiken.

2/14/11

FLER TECKEN PA SOCIALDEMOKRATISK RADIKALISERING

Det rader allt mindre tvekan om att sosseriet ar pa vag att gora en rejal vanstersvang. I en debattartikel pa DN Debatt skriver tva socialdemokratiska ekonomer en lang klagovisa over hur Alliansregeringen har bedrivit en orattvis fordelningspolitik. Detta pastaende ar naturligtvis inte sant: som jag visat tidigare har Alliansens jobbskatteavdrag gjort den svenska marginalskattetrappan brantare och darmed gynnat laginkomsttagare pa hoginkomsttagarnas bekostnad. Men fakta har aldrig varit vansterns starka sida:

S-ekonomer om ny rapport: Socialdemokraterna bedrev åren 2002–2006 en mer balanserad fördelningspolitik än alliansen under förra mandatperioden. Riksdagens utredningstjänst (RUT) har på vårt uppdrag analyserat hur olika inkomstgrupper påverkats av de senaste åtta årens politik. Utredningen visar att det är höginkomsttagarna som gynnats under Moderaternas styre – inte låg- och medelinkomsttagare som Reinfeldt brukar hävda. Under S-styret 2002–2006 fick höginkomsttagarna en inkomstutveckling som motsvarade 95 procent av den genomsnittliga inkomsttagarens utveckling. Under åren 2006–2010 fick samma inkomstgrupp 240 procent av genomsnittet. Fördelningsprofilen var avsevärt bättre 2002–2006 jämfört med senaste mandatperioden, skriver Torbjörn Hållö och Sebastian de Toro.

Aven detta har jag analyserat tidigare: inkomstutvecklingen for halva svenska folket - de som befinner sig i fjarde till nionde inkomstdecilerna - har varit praktiskt taget identisk. De enda som under de senaste 20 aren okat sina inkomster vasentligt snabbare ar de som till stora delar litar till kapitalinkomster. Sa har skrev jag i april 2010:

Raknat for perioden 1995-2008 (vilket justerar for gapet 1992-94) noterar vi att alla deciler utom den tionde far i basta fall ett mikroskopiskt tillskott till den disponibla inkomsten fran sitt sparkapital. For den forsta decilen innebar det till och med en marginell forlust (vilken kan tillskrivas skuldsattning). Den enda inkomstdecil som har nytta av ett sparkapital ar den tionde decilen. Mellan 1995 och 2008 utgjorde inkomster fran sparkapital i genomsnitt 16.2 procent av deras reala disponibla inkomster. Raknat pa ett nagot annorlunda satt framtrader sparkapitalets betydelse for den disponibla inkomsten i annu starkare ljus. Av kapitalinkomsternas tillskott till den reala disponibla inkomsten gick 80 procent till den hogsta decilen ar 2008 ... Den har fordelningen ar inte orattvis eller orattfardig. Den ar ett resultat av en finanspolitik som under tva decennier har tryckt ner 90 procent av skattebetalarna sa djupt i skoskaften att de inte lyckats bygga sig nagot sparkapital att tala om. Den hogsta decilen har lyckats gora detta trots, inte tack vare, den forda finanspolitiken.

Nar sosseriet nu borjar jamra sig over "ojamlikheter" och "orattvis" inkomstfordelning staller man alltsa svenska folket infor ett cyniskt val: antingen traditionell socialdemokratisk finanspolitik under Alliansen, varvid enbart den som har ett stort sparkapital kan oka sin levnadsstandard; eller en VPK-inspirerad socialistisk finanspolitik dar ingen, inklusive den som har pengar pa banken, har mojlighet att oka sin levnadsstandard.

Det har valet blir mer sannolikt, men knappast mer aptitligt, av att Lena Sommestad, professor i marxistisk sjalvkritik, har seglat upp som en serios kandidat som sosseriets naste partiordforande.

2/11/11

DET FINNS INGEN OJAMLIKHET

Ett av vansterns favoritteman ar "ojamlikhet". Den pratglade Harvard-professorn Kenneth Rogoff tycker ocksa om att prata "ojamlikhet". I en debattartikel i Sydsvenska Dagbladet far han rejalt utrymme att beratta om hur elandigt det ar med ojamlikhet:

Orsakerna till den växande ojämlikheten inom länder är välkända. Vi lever i en    tid då globaliseringen utvidgar marknaden för ultrabegåvade individer men pressar ner inkomsterna för vanliga löntagare. Konkurrens mellan länder om    utbildad arbetskraft och lönsamma industrier begränsar samtidigt    regeringarnas möjligheter att ta ut höga skatter av de välbärgade. Den    sociala rörligheten minskas också av att de rika överöser sina barn med    privata utbildningar och läxhjälp efter skolan, medan de fattigaste i många    länder inte ens har råd att låta barnen gå kvar i skolan. Karl Marx drog på 1800-talet, på grundval av de ojämlikhetstrender han då såg,    slutsatsen att kapitalismen inte skulle kunna upprätthållas politiskt i det    oändliga. Så småningom skulle arbetarna vakna och välta systemet över ända. Utanför Kuba, Nordkorea och några få vänsterinriktade universitet är det ingen    som längre tar Marx på allvar. Tvärtemot hans förutsägelser ledde    kapitalismen under mer än ett sekel till ständigt förbättrad    levnadsstandard, medan försök att införa radikalt annorlunda system    misslyckades spektakulärt. Men med ojämlikhetsnivåer som börjar likna de som rådde för hundra år sedan är    status quo känsligt. Instabiliteten kan komma till uttryck var som helst.

For det forsta finns det ingenting sadant som ojamlikhet. Det finns bara skillnader. Dessa skillnader ar i sin tur politiskt irrelevanta: var och en av oss ska jamfora oss med oss sjalva och inte med andra manniskor, vars forutsattningar, talanger, ambitioner och drivkrafter ar helt annorlunda an vara. Det viktiga i livet ar att man sjalv stravar framat, soker utveckla sig och leva ett battre liv.

For det andra ar det trivialt att peka ut exempelvis privatskolor och laxhjalp som nagon sorts ojamlikhetsfraga. Min mamma, som vaxte upp i en mycket fattig arbetarfamilj i Norrland, sammanfattade en gang sin fattiga uppvaxt pa ett mycket slagkraftigt satt: "Vi hade inte tid att beklaga oss over hur fattiga vi var. Vi var for upptagna med att gora laxorna." Med andra ord: det ar den individuella viljan, inte nagon abstrakt klasstillhorighet, som avgor vad man gor av sitt liv.

For det tredje finns det en stark korrelation mellan allmant valstand i ett land och storleken pa den offentliga makten. Rika lander tenderar att ha storre inkomstskillnader an fattiga lander - och de fattiga har det typiskt sett battre i de rika landerna an i de fattiga. Hur manga manniskor foredrar att vara jamlika i Nordkorea framfor fattiga i Sydkorea?

Nar politiker tillater manniskor att utveckla sin fulla potential, att skorda frukterna av sina ambitioner och sitt harda arbete, skapas valstand at manga fler an nar politikerna sjalva forsoker skapa valstandet.

Stravan efter allman jamlikhet ar stravan efter allman fattigdom.

2/10/11

EGYPTEN OCH FRA-LAGEN

Sa har bistandsminister Gunilla Carlsson upptackt att demokrati och frihet framjas av sociala medier pa internet. Hon ar sa betagen av den har upptackten att hon genast vill kasta en massa svenska skattepengar efter Twitter och Facebook och dessutom till utveckling av teknik som forhindrar statsmakter att slacka ner internet:

Stöd till sociala medier är ett effektivt sätt att stödja demokratirörelser i vissa diktaturer. Det tycker biståndsminister Gunilla Carlsson som vill öka biståndet till sociala medier och till tekniska system som kan förhindra regimer att stänga internet – som Egyptens regering gjorde förra veckan. – Nätaktivister är de nya demokratikämparna, säger hon. Biståndsministern har redan ett anslag på 150 miljoner kronor för i år som ska användas för demokrati och yttrandefrihet. Gunilla Carlsson har de senaste veckorna tagit intryck av händelserna i Egypten och Tunisien och vill nu utforma sin satsning efter det.– Genom att stödja sociala medier och IT kan vi hjälpa till att bygga demokrati inifrån, i stället för att skicka ner folk utifrån som ska sprida de demokratiska idéerna. Om anslaget för demokrati- och yttrandefrihet inte räcker till får andra anslag omprövas. ... Anonymitetstjänster och sociala medier kan också utnyttjas av andra än demokratiförkämpar. Gunilla Carlsson säger att det inte är någon enkel typ av bistånd, men att det med kunskap och transparens ändå kan fungera till stöd för mänskliga rättigheter.

Samtidigt kastar svenska staten pengar efter teknik och byrakratier som ska kunna overvaka vartenda ord som sags pa internet inom Sveriges granser. Eller har Gunilla Carlsson redan glomt bort att hennes parti drev igenom FRA-lagen?

2/9/11

STATEN DIKTERAR ATT DU SKA SKAFFA MINST TRE BARN

Den som vill fa sig ett gott skratt emellanat bor gora det till en vana att lasa Olov Abrahamssons sma funderingar i Norrlandska Socialdemokraten. Hans senaste bidrag handlar om pensionsaldern:

I regeringsförklaringen 5 oktober 2010 talade statsminister Fredrik Reinfeldt (M) om att höja den allmänna pensionsåldern till 69 år. Nu tillsätter socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) en utredning för att genomföra regeringschefens intentioner. Vi måste arbeta mer för att ha råd med välfärden, lyder stridsropet. Andra pekar på att medellivslängden har ökat kraftigt och att fler kan arbeta längre. ... Den genomsnittliga pensionsåldern i Sverige ligger faktiskt bara på 61,8 år. ... Gamla Arbetslivsinstitutet (nedlagt av den borgerliga regeringen 2007) visade i en rapport att det skiljer 10,8 år i verklig pensionsålder mellan bästa och sämsta yrke för kvinnor och 8,5 år för män. Chefer och högre tjänstemän har generellt sett inga problem att hanka sig kvar i arbetslivet väldigt länge. I många LO-yrken tvingas dock många kliva av redan före sin 60-årsdag.

Den naturliga slutsatsen av de forhallandevis insiktsfulla fakta som Abrahamsson radar upp vore naturligtvis att det ar helt fel med en statligt reglerad pensionsalder. Varfor ska staten diktera nar manniskor ska sluta arbeta - eller hur lange de ska tvingas arbeta innan de kan pensionera sig?

Orsaken till att staten reglerar pensionsaldern ar naturligtvis att staten tar pengar fran dig hela livet och sedan lovar att ge tillbaks pengarna till dig nar du gar i pension. (I sjalva verket ar det inte dina pengar staten ger tillbaks till dig, men det ar en annan historia.) Regleringen av pensionsaldern ar saledes en foljdreglering for att hantera ett problem som skapats av ett annat offentligt ingrepp i manniskors liv: socialiseringen av pensionssparandet. De privata kontona i det svenska pensionssystemet ar en efterhandskonstruktion som dampat de negativa effekterna av det socialiserade pensionssystemet. Men de ger inte tillrackligt utrymme for att lata folk bestamma over sin egen pensionering.

Men dessutom ar det inte pensionssystemet som sadant som ar den framsta drivkraften bakom forslagen att hoja pensionsaldern. I stallet handlar det om en allt starkare panik over att den ofantliga sektorn inte far in tillrackligt med skatter for att betala for alla andra loften politikerna stallt ut. Man vill helt enkelt diktera fram ett storre arbetsutbud. Men att tvinga manniskor kvar i arbete langre upp i aldrarna av den har anledningen ar naturligtvis absurt; staten skulle lika garna kunna diktera att alla familjer maste ha minst tre barn for att sakerstalla det framtida arbetsutbudet. De som inte skaffar minst tre barn bestraffas med en betydligt lagre levnadsstandard - helt i analogi med vad som hander om pensionsaldern hojs och manniskor valjer att ga i pension tidigare an det statliga diktatet foreskriver.

2/8/11

NORDENS MEXICANER SKALAR BANAN I NORGE

En av den har bloggens lasare, en svensk bosatt i Norge, berattar hur Sverige haller pa att tappa en hel generation till Norge. Expressen rapporterar om det senaste inslaget i den trenden:

Under flera år har lågstatusjobbet fiskrensning lockat svenska ungdommar till grannlandet i väst. Men nu har det ersatts av ett jobb med om möjligt ännu lägre status - bananskalning. - Att skala bananer är ett skitjobb, men jag kan lyssna på musik samtidigt som jag jobbar och lönen är bra, säger Linnéa Nodelijk som har flyttat från Södertälje till Oslo. ... Linnéa Nodelijks fem arbetskamrater kommer alla från Sverige - men det bekymrar henne inte. - Jag gillar inte norrmän särskilt mycket. De är lata och ska bara ha rast hela tiden medan svenskar är flitiga och gör ett bra jobb, säger hon till Dagbladet. På onsdag kommer SVT:s "Uppdrag granskning" att syna arbetsförhållandena för de 80000 svenska ungdomar som jobbar i Norge. När Janne Josefsson besökte "Skavlan" berättade han om norska ungdomars ovilja att ta sig an apjobbet bananskalning. - De skrattade bara åt svenskarna. ... Men Linnéa Nodelijk tar inte åt sig. - Om de skrattar åt oss så får de väl göra det. Jag behöver pengar och vill kunna betala hyran, säger hon till Dagbladet.no.

For drygt ett ar sedan skrev jag om hur svenskarna har blivit Nordens mexicaner. Det ser ut som om den trenden kommer att fortsatta, och sannolikt anta proportioner bortom till och med den mexicanska migrationen hit till USA.

Den enda fraga Expressen egentligen borde ha stallt i den har artikeln ar vad Sveriges regering tycker om den svenska migrationen till Norge. Statsministern och hans bionicles-byggande legominister tar som bekant varje tillfalle att beratta for svenskarna om hur utmarkt landets ekonomi ar. Filmjolkslibertarianen Johnny Munkhammar forsokte som bekant nyligen presentera Sverige som ett monstersamhalle med en fenomenal ekonomi. Kanske Munkhammar och hans nyvensterata kompisar inte har en aning om att svenska ungdomar faktiskt aker till Norge for att overhuvudtaget kunna skaffa sig ett jobb...?

2/7/11

IRONI: PENSIONERAD SOCIALIST-PROFESSOR OGILLAR SOCIALISMENS SEGER

I en ganska rolig kulturkronika i Gavle Dagblad kan vi lasa om Sven-Eric Liedman, som nu till sist faktiskt pensionerats fran institutionen for ide- och lardomshistoria vid Goteborgs Universitet. Kronikan redogor for Liedmans forutsagbara klagovisa om att universiteten producerar utbildning for folk som vill kunna forsorja sig efter examen, utan att notera att denna klagovisa faktiskt ar en praktparadox med tanke pa att Liedman sjalv under decennier antagit stallningen som marxistisk chefsideolog bland Sveriges "vansterintellektuella". Marxismen betonar namligen att den enda vardeproducerande aktiviteten i varlden ar den som ager rum i den materiella produktionen; humaniora ar, enligt marxistisk doktrin, luktsnus for borgarklassen. Icke desto mindre ar kronikan lasvard - utan att egentligen vilja det illustrerar den namligen annu en aspekt av den industriella fattigdom som Sverige sjunkit ner i de senaste par decennierna:

[Liedman] trivs inte med den alltmer ytliga och instrumentella högskolevärld han har pensionerats ifrån. Där alla studenter, fast det vore mer rättvisande säga ”elever”, förväntas bli ”entreprenörer” och sam­tidigt höja sin ”anställningsbarhet”, en rar liten kombination. Och det är bara för föreläsarna, jag menar ”lärarna”, att se till att det blir så, marsch pannkaka. Inget kritiskt tänkande, bildning eller något intellektuellt krävande som häftade vid det ”gamla” universitetet. Raka rör och löpande band – som inom sjukvård och socialförvaltning. ... Bilden han tecknar med hjälp av historiska återkopplingar är mörk, men inte ny. ... Men vad göra, om man nu inte orkar med det som sker, var skulle motstånd kunna mobiliseras? Knappast inom högskolorna, de anställda är köpta med individuell – läs: personlig – lönesättning och slåss inbördes. Eleverna vill lära sig något de kan ha nytta av, som de kan få jobb på. ... Utanför lärosätena finns inget stöd att hämta. Den bildade medelklassen har ersatts av den konsumerande – som i ”Solsidan” i TV 4. Och dirrarna föredrar sport framför kultur och andra konstigheter, som det har visat sig nu när den akademiskt föga framstående regeringen med kulturministern i spetsen – hon som tycker att kultursidorna borde vara mindre ”exkluderande” – ber om sponsring. ... Universiteten och högskolorna är inga isolerade öar, inga hägrande oaser eller fredade kloster. Men vad skulle kunna utmärka ett ”modernt” universitet eller en spännande och angelägen högskola? ... Runt Liedmans mycket befogade kritik av ”Bolognamodellen”, ”kvalitetssäkringar”, ”studenter är kunder” (hur f-n skulle de kunna vara ”kunder”?) och annat som enligt honom förflackar lärosätena lägger sig ett stilla vemod.

En av de mest intressanta trenderna i Kina idag ar framvaxten av privata liberal-arts colleges efter amerikansk modell. Dar utbildas studenterna till att bli sjalvstandiga, tankande individer som ser lardom som nagot mycket mer an en anstallningsbar utbildning. Det ar framfor allt den valbestallda kinesiska over- och ovre medelklassen som skickar sina barn till de skolorna. Precis som har i USA - och i ganska stor utstrackning i Canada och England - anser man sig ha rad att inte bara utbilda sig, utan aven bilda sig. Den har utvecklingen gar stick i stav mot den svenska, dar bildning alltsa far allt mindre utrymme i den akademiska varlden.

Orsaken till den har utarmningen av det svenska universitetssystemet ar uppenbar. Kombinationen av statlig styrning - och saledes utbildningspolitisk enfald - a ena sidan och en fattig ekonomi a den andra minimerar, kanske till och med eliminerar, utrymmet for "improduktiva" utbildningar. En av de vanligaste examina fran amerikanska liberal-arts colleges ar konsthistoria; amnet finns knappt langre pa svenska universitet. Ju fattigare ett samhalle blir, desto mindre resurser har det rad att slosa bort pa "ovidkommande" saker som humaniora. Ju starkare den statliga styrningen ar over universiteten, desto mer centralplanerad blir kampen mot det "ovidkommande". Och eftersom den industriella fattigdomen i Sverige ar orsakad av just den sorts politik som Liedman sjalv foresprakar - en ofantlig sektor finansierad med minst lika ofantliga skatter - ligger det inte sa lite ironi i att Liedman sjalv ar missnojd med hur det humanistiska bildningsidealet har tryckts tillbaks pa universiteten under hans karriar.

2/6/11

SONDAGSKRONIKA: OHEDERLIGT AV MUNKHAMMAR OM SVENSK EKONOMI

Fa saker gor mig sa irriterad som politiker som ljuger valjare ratt upp i ansiktet. Att behova lagga Johnny Munkhammar till den kategorin ar trist, men tyvarr nodvandigt, efter hans artikel i Wall Street Journal Europe i forra veckan. Dagens sondagskronika blottlagger nivan av ohederlighet i Munkhammars artikel.

2/5/11

SOCIALISMENS SEGER: VANTA 400 DAGAR PA HOFTLEDSOPERATION

Socialismens framsta marknadsforingsargument ar att den utjamnar skillnader mellan rika och fattiga, mellan hog- och laginkomsttagare. Inte manga laser det finstilta i socialisternas erbjudande, namligen att utjamningen sker genom att alla blir lika fattiga. Men aven om man tar socialisternas gallimatias pa allvar och som i Sverige ger dem sju decennier att visa vad de gar for, kan de fortfarande inte leverera vad de lovar. Aftonbladet rapporterar om det senaste exemplet pa detta (och observera nu hur Aftonbladet, i sin socialistiska iver, missar huvudpoangen i historien):

Ska du operera dig så är risken stor att du får köa längre om du är lågavlönad än hög­avlönad. Det visar en avhandling som presenteras i dag av hälsoekonomen Gustav Tinghög vid Hälsouniversitet i Linköping. Han har undersökt väntetiderna i Östergötland 2007 för planerade operationer för 4 663 patienter och funnit stora skillnader mellan fattiga och rika. De som tjänade minst fick vänta 34 procents längre tid på operation inom allmänkirurgin jämfört med de som tjänade mest. Skillnaden inom ortopedisk kirurgi var 27 procent. Vanja Sundqvist, 61, är en av de ­drabbade. Hon lever på försörjningsstöd, har en utsliten höft och väntar på en höftledsoperation sedan juli 2009. – Jag har fruktansvärda smärtor och går på starka värkmediciner. ­Risken är att operationen dröjer till efter sommaren.

Den som ar fattig och pa Medicaid har i USA behover inte vanta pa operation. De far i princip samma tillganglighet till sjukvard som vi som har privata sjukforsakringar - till liten eller ingen kostnad for dem sjalva. For den som inte har nagon sjukforsakring alls finns avbetalningsplaner genom bolag som CheckSystems (som for ovrigt aven skoter avbetalningsplaner for bilreparationer och en hel del annat). I det socialistiska skatteparadiset Sverige, daremot, maste fattiga alltsa vanta 18 manader pa en hoftledsoperation.

Men den verkligt viktiga delen i den har historien berattar inte Aftonbladet. Den svenska vardgarantilagen sager att...

...patienter högst ska behöva vänta 90 dagar på ett första besök inom den specialiserade vården. Samma tidsgräns gäller för att påbörja en ordinerad behandling eller genomföra en beslutad operation.

En fattig maste vanta 34 procent langre pa en hoftledsoperation. Det innebar att den som far operationen fortast far den efter 13 och en halv manad, eller strax over 400 dagar. Vardgarantilagen sager att operationen ska vara genomford inom 90 dagar efter att den ordinerats av lakare. Med andra ord bryter den ofantliga sektorn, har i skepnad av Ostergotlands lans landsting, mot lagen genom att konsekvent overskrida vardgarantilagens grans med minst 450 procent.

Sadan ar socialismen.

DEN SVENSKA SJUKVARDSKOLCHOSEN SLAR TILL IGEN

Antag att staten hade monopol pa matforsorjningen i Sverige. Antag att staten beslutade att kaffe skulle inga i den varukorg som staten tillhandahaller, och att staten beslutade att anvanda Gevalias kaffe. Men Maxwell House overklagar statens beslut och vill att deras kaffe ska anvandas. Fallet blir foremal for domstolsforhandlingar. Under tiden far svenskarna inget kaffe alls:

Vaccinationen mot humant papillomvirus, HPV, som ska ges till unga flickor, har inte kommit igång eftersom kammarrätten ännu inte avgjort vilket vaccin som ska användas. ”Vi har redan väntat ett halvår och det är olyckligt”, säger Henrik Almkvist, chefsläkare i Stockholms läns landsting. Socialstyrelsen beslutade förra året att HPV-vaccin ska ingå i det allmänna vaccionationsprogrammet. Upphandlingen för hela Sverige sköttes av Stockholms läns landsting. Det beslutades att Cervarix från företaget Glaxo Smithkline ska användas, men det beslutet överklagades av läkemedelsföretaget Sanofi Pasteur som vill att deras vaccin, Gardasil, ska användas. Landstinget fick rätt i första instans, men i höstas överklagades även det beslutet till kammarrätten. – Jag hoppas på ett beslut före sommaren. Vi kan inte sätta igång innan dess. Det är olyckligt, men sådana är reglerna, säger Henrik Almkvist.

Har ar en revolutionerande ide: lat bagge foretagen fa salja sina vaccinationer i konkurrens; lat lakare och foraldrar avgora om de vill anvanda det ena, det andra eller inget alls. Och lat folk fa behalla landstingsskatten sa de kan kopa sina egna sjukforsakringar, oppna skattefria medicinska sparkonton for icke-akuta utgifter (som vaccinationer, lakarbesok for forkylningar, tandlakarbesok etc) och slapp for tusan landstingens etableringsmonopol for sjukvardsproducenter.

2/4/11

LANDSTINGETS LYDIGA: ANSTALLDA KOPER UTRUSTNING TILL SJUKVARDEN

Ursakta en nagot langre artikel an vanligt.

Eb och Utlandssvensk tipsar om tillstandet i sjukvarden i Mauretanien:

Överbeläggningar kan få ytterst märkliga följder. På Östra sjukhuset i Göteborg har patienter fått kastrullock och sked för att kunna larma i nödsituationer. Det finns inte ordinarie larm till alla. En avdelning åkte och köpte ringklockor. Det framgår av en rapport som Socialstyrelsen gjort. Socialstyrelsen konstaterar att överbeläggningar är vanliga vid samtliga nio västsvenska akutsjukhus. – Ett lågvattenmärke, säger Maria Tenggren på Vårdförbundet till Göteborgs-Posten.

Vardforbundets tidskrift har en mer utforlig artikel:

Personalen har gett patienterna kastrullock och sked och åkt till Claes Ohlsson och handlat ringklockor. Efter att ha granskat de nio västsvenska akutsjukhusen slår Socialstyrelsen fast att överbeläggningar är vanliga vid samtliga sjukhus. Vid Sahlgrenska universitetssjukhuset/ SU Östra, Alingsås och Mölndal är tillgången på vårdplatser så liten att det innebär risker för patientsäkerheten, säger Socialstyrelsen i sin rapport. – Vi har i åratal tjatat om problemet med överbeläggningar, ändå händer ingenting, säger Marita Tenggren. Hon berättar att det finns tre tomma vårdavdelningar i beredskap som står färdiga att öppnas om det blir för många överbeläggningar. Sjukhuset har en handlingsplan för hur det ska gå till. – Men med alla restriktioner och förbehåll som finns så öppnas de här extra platserna väldigt sällan. Det ser snyggt ut på papperet, men betyder i praktiken ingenting, säger Marita Tenggren.

Tomma socialister skramlar mest. Tomma vardavdelningar skramlar bra mycket, de ocksa. En battre symbolisk illustration av budgetfascism och valfardsstatens morka sida har jag inte sett pa lange.

Socialstyrelsens inspektion vid Östra sjukhuset visar att patienter utlokaliseras till avdelningar där personalen inte haft rätt kompetens för att vårda dem. Ofta saknas syrgas/sugutrustning och ringklocka vid vårdplatserna. I Mölndal anpassas bemanningen inte till vårdtyngden och även här har personal saknat kompetens att vårda patienter som utlokaliserats.

Med andra ord: det ar inte efterfragan pa vard som ar viktig - det ar landstingets monopol som skall uppratthallas till varje pris.

Jag har oerhort stor respekt for manniskor som valjer sjukvard som yrkeskarriar. Fran cancersjukvard till kardiologi och intensivvard till psykiatri, geriatrik... Lakare, sjukskoterskor och andra inom medicinska yrken fortjanar stor uppskattning for sin enorma hangivenhet till att hjalpa andra manniskor. Men nagonstans maste aven deras lojalitet och hangivenhet ha en grans. Ser inte dessa stackars landstingsanstallda vad de haller pa med nar de aker och koper utrustning till sin arbetsplats pa Clas Ohlsson? Gjorde de det pa arbetstid? Knappast med den overbelaggningen... Och vem betalade? Landstinget...?

Nar landstinget nu har lyckats pressa personalen till att borja kopa in utrustning till sjukvarden for egna pengar kan de ju ta nasta steg och avskaffa frukosten. Personalen far sjalv kopa kaffe, brod, mjolk, ost och apelsinjuice om de vill att patienterna ska fa nagot att ata pa morgonen. Samtidigt fortsatter patienter och sjukskoterskor naturligtvis att betala varldens hogsta skatter.

2/3/11

EN GLIMT AV VARDAGEN I DET TRIVSAMMA FOLKHEMMET

Valkommen till det trivsamma socialdemokratiska folkhemmet:

Tre sjundeklassare på Källebergsskolan hölls hemma från undervisningen under onsdagen, sedan de på tisdagen blivit utsatta för vad polisen anser är rånförsök. Två kriminellt belastade elever på Bergagymnasiet tvingade de yngre eleverna att visa sina mobiler på väg till matsalen. Källebergsskolan öppnade i höstas och har ingen egen matsal ännu. ... Vid 12.50-tiden i tisdags hade två gymnasieelever på Bergagymnasiet fattat posto utanför matsalen. De stoppade ett antal Källebergselever och tvingade dem att visa upp sina mobiltelefoner. Sedan fick sjundeklassarna tillbaka dem. De utsatta uppfattade det som ett tvång och tyckte att det var mycket obehagligt. Till saken hör att de båda Bergaeleverna sedan tidigare är misstänkta för flera rån. Sjundeklassarnas föräldrar vågade inte släppa i väg sina barn efter incidenten. Den äldre av de båda gymnasisterna, en 19-åring, var en av dem som rånade sjundeklassare på deras nya laptops i Södra Sandby i höstas. Han var också inblandad i ett rån mot en Eslövslägenhet för bara ett par veckor sedan, då tre yngre killar rånades på en Ipod och en mobil. ... 18-åringen som är misstänkt är en av dem som rånade yngre ungdomar vid Bergakiosken 17 januari. Tillsammans med en annan person haffade han förbipasserande och krävde att få titta på deras mobiltelefoner. Annars skulle han "knäcka nacken" på dem. Varför de båda ynglingarna kräver att få titta på yngre elevers mobiltelefoner kan varken polisen eller skolan säga.

Ja, det kan man ju fraga sig. Det ar ju tur att polis och andra inblandade myndigheter agnar sig at de verkligt viktiga fragestallningarna i det har sammanhanget, i stallet for att fraga sig sadana ovasentligheter som varfor dessa tva ungdomar - bagge myndiga - inte sitter i fangelse for sina brott.

Framfor allt ar det ingen som staller den i sammanhanget komplett irrelevanta fragan varfor de har tva snorungarna ska fa springa losa och tvinga andra barn att halla sig hemma fran skolan. Vem har ratt till det offentliga rummet - laglydiga medborgare eller krimos?

2/2/11

REGERINGSSAMMANTRADE

Sa har var politiske hovreporter Dick Snok aterigen smugit sig in pa ett regeringssammantrade...

VECKANS FAHRENHEIT 459

Idag bjuder miljopartikeln Lisa Nordin pa ett lyteskomiskt exempel pa hur svenska politiker tanker nar det galler beskattning och privat naringsverksamhet. Pa fullaste allvar havdar Nordin att sjofarten runt Sveriges kuster kommer att vaxa om man bara hittar ratt satt att krama saften ur rederierna med hjalp av skatter. Pa debattsidan i Goteborgs-Posten inleder hon med att kasta sig over lastbilstrafiken - och gor det garna med hjalp av en klockren logn:

Lastbilens andel av godstransporter ökar enormt. Genom Bohuslän har lastbilstrafiken ökat med cirka 15 procent de senaste tio åren trots att detta är en sträcka som lämpar sig väl för transporter på vatten. Denna utveckling beror förstås på orättvisa spelregler mellan transportslagen. Alla fartyg i Sverige betalar farledsavgifter, men lastbilstrafiken betalar inget för varken infrastruktur eller slitage av vägar. Denna snedvridning leder till att sjöfarten förlorar upphandlingar gentemot lastbilen. Regeringen har ett ansvar för att svensk sjöfart i dag riskerar att försvinna helt. Oljepriserna fortsätter att stiga och det är ett politiskt ansvar att styra trafiken mot moderna och energieffektiva transportslag. För att låta lastbilstransporterna också betala för sin infrastruktur bör kilometerskatt införas som i så många andra europeiska länder. I stället för att svenska staten och därmed skattepengar ska subventionera godstransporter på väg är det rimliga att både svenska och utländska lastbilar betalar för sitt slitage på vägarna. Tonnageskatt måste införas. Arbetet med klassificeringen inland waterways måste fortsätta för att göra det möjligt att köra pråmar på Göta Älv och Vänern.

Att langtradare inte betalar en krona for att anvanda vagarna i Sverige ar naturligtvis en fet logn. Lisa Nordin har uppenbarligen aldrig hort talas om bensin- och dieselskatter. Hon har heller inte hort talas om fordonsskatter pa motorfordon registrerade i Sverige. Bagge dessa skatter infordes for att fordonsagarna skulle betala for anvandningen av det av staten tillhandahallna vagnatet. Att sedan staten sprungit ivag och anvant de skatteinkomsterna till annat an att betala for vagunderhall och vagutbyggnad ar inte fordonsagarnas problem. Det ar politikernas. Att hon dessutom antyder att landtransporter far subventioner - kontantutbetalningar - fran staten gor inte precis hennes debattartikel mer trovardig.

Darutover noterar vi att Lisa Nordin alltsa anser att en privat naringsverksamhet - i det har fallet sjofart - gynnas av att beskattas. Hon vill ha en tonnageskatt pa fartyg, uppenbarligen som ersattning for en fast farledsavgift. Men det ar sakert som amen i kyrkan att staten skulle utforma tonnageskatten sa att den var inkomstneutral for staten: man skulle kalibrera den sa att det genomsnittliga fraktfartyget betalade lika mycket som idag. Med lagre skatt pa sma fartyg och hogre skatt pa stora fartyg skulle skatten dessutom motverka utnyttjandet av skalfordelar - en av sjofartens verkliga konkurrensmetoder gentemot landtransporter. Darmed lagger Nordin sordin pa tillvaxten i precis den privata naringsverksamhet hon sager sig vilja gynna.

Fahrenheit -459 ar den temperatur vid vilken all rorelse upphor i universum. Nar en politiker helt slutar tanka och analysera sina egna forslag blir han eller hon en kandidat for vart arliga pris Fahrenheit 459. Lisa Nordin kvalificerar sig harmed med god marginal.

2/1/11

VARFOR STICKER LEDANDE POLITIKER FRAN SVERIGE?

Om det ar nagra som borde trivas i Sverige och vilja stanna dar ar det ledande politiker, speciellt de som suttit vid maktens spakar under en langre tid. De borde ju rimligen vara oerhort nojda vad de har astadkommit. Men om flera iogonenfallande exempel ar borjan pa en ny trend, da finns det god anledning att fraga om inte landet ar i samre skick an manga anat. Efter tips fran Utlandssvensk gor vi ett besok hos Widar Nord pa Fria Tider:

Illegala invandrare benämns med en eufemism ”papperslösa”. Hela världen ska få komma och bo i Sverige och ska också få gratis sjukvård här. Idealistiska vänstermänniskor, libertarianska folkpartister (som vill slopa alla gränskontroller), frikyrkligt motiverade kristdemokrater – de förenas i synen att Sverige i realiteten inte ska ha någon invandringskontroll alls. Och de har starkt stöd av alla massmedier. Den som inte sjunger i total harmoni med änglarna utpekas som rasist, eller i vart fall icke-humanist. Problemet är bara verkligheten. Det är ett faktum att Sverige har misslyckats med att hantera senare års stora utomeuropeiska invandring. ... Av cirka en miljon personer som beviljats permanent uppehållstillstånd i Sverige sedan 1990 har en (1) procent fått det för att ta ett arbete. Kombinationen av helt öppna gränser, ett generöst välfärdssystem och en arbetsmarknad med höga ingångslöner och andra spärrar för inträde är katastrofal, såväl socialt som finansiellt. ... Både Pär Nuder och Mona Sahlin har förkunnat att de funderar på att flytta till USA, och Thomas Bodström och Sven-Otto Littorin har redan stuckit.

Med undantag for jabben mot "libertarianska" folkpartister (Widar Nord vet uppenbarligen inte vad en libertarian ar) pekar artikeln icke desto mindre pa vissa aspekter av det sociala sonderfall i Sverige som jag analyserat sedan 2007. Jag delar inte uppfattningen att den stora invandringen ar sonderfallets grundorsak - om Sverige haft en val fungerande ekonomi hade landets ekonomi enkelt kunnat absorbera en miljon arbetssokande immigranter pa ett decennium. Men Sverige har inte en val fungerande ekonomi. Landet har i stallet en dysfunktionell valfardsstat, till vilken en miljon bidragsberoende immigranter har kommit. Invandringen har forvarrat problemet, inte skapat det.

Apropa de landsflyende politikerna skriver Julia Caesar - skarp som alltid:

Vi ska inte tro annat än att politikerna har börjat fumla efter utlösningsknapparna till sina egna fallskärmar och flytvästar. Rädde sig den som kan innan hela mångkulturexperimentet kraschar. Men vad göra med folket? För folket finns inga livbåtar när skeppet sjunker. I varenda diktatur som har kollapsat har den totalitära propagandan pågått ända till det bittra slutet. Sverige är inget undantag.

Svenska politiker och media har de facto upptratt som om landet var en diktatur. Det ar oerhort viktigt att komma ihag att asiktshegemonin i invandringsfragan inte ar den forsta. Sa kallad samsyn infordes inom det finanspolitiska omradet redan i slutet av 70-talet. Det senaste decenniet har ledande politiker flyttat over samsynsmetodologin till invandringsfragan, med alltfor tydligt resultat.

Det aterstar att se om den svenska politikerflykten ar isolerad till ett antal giriga socialdemokrater som forst beskattar ihjal sitt hemland och sedan sticker hit till USA for att tjana pengar. Men det ar notabelt att sa pass manga sticker pa sa kort tid. Mitt politiska minne stracker sig tillbaks till borjan av 80-talet och jag kan inte minnas nagon flykt av det har slaget nagonsin under de senaste tre decennierna. Man ska darfor inte utesluta att de vet nagot de absolut inte vill beratta.

Vilket, kan jag ju tillagga, gor det annu mer angelaget att lasa min nya roman Arla Gryning: En Samtidsroman. Manus ar klart, formateringen ar klar; nu aterstar endast tryckning och distribution.

OFARDSSTATEN: SOCIALISMEN STIGMATISERAR FATTIGDOM

Om socialismen fungerade skulle varldens hogsta skatter snabbt och enkelt utrota fattigdomen, eller hur?

Frälsningsarmén på Södermalm i Stockholm ger stöd till ensamstående mammor. Allt fler söker kyrkans hjälp för att de inte har råd att köpa vinterplagg, SL-kort eller mat åt barnen. – Man orkar inte dra lasset själv, men det är svårt att be om hjälp, säger tvåbarnsmamman Maria. Mamma-barngruppen ingår i Frälsningsarméns sociala verksamhet där man ger både socialt och ekonomiskt stöd till hjälpsökande. Det kan vara att betala tandläkarbesök, avgift till en aktivitet, kläder, stödsamtal eller att ordna lägerverksamhet. ... De senaste åren har de haft en ökning av antalet ensamstående mammor som hamnat i en svår ekonomiskt utsatt situation. Allt fler ramlar igenom samhällets skyddsnät, och det är barnen som far mest illa, menar Ewa Nordenberg. – Barnen har det tufft och får bära mycket. ... Ewa Nordenberg berättar om familjer som köper en Iphone i stället för mat så att barnet ska slippa bli utsatt för mobbning i skolan. – Man drar in på allt annat för att det inte ska synas utåt att man har det dåligt ställt.

Man sa pa 70-talet i Sverige att valfardsstaten var fardigbyggd och att ingen langre var sa fattig att det var fult att vara fattig. Att ett samhalle kan bli "fardigbyggt" ar naturligtvis nonsense. Den vanforestallningen har sina rotter i den marxistiska tesen om historiens slut vid portarna till Proletariatets Diktatur. Nar man val stiger in genom de portarna intrader ett tusenarigt lyckorike, enligt den marxistiska dogmen. Vi kan idag beskada det lyckoriket i framfor allt Nordkorea. Venezuela ar pa god vag dit, till tonerna av 30 procents inflation och akut brist pa energi och mat.

Sjalvklart ar det skamligt att vara fattig i Sverige. Den skammen ar instiftad av den socialistiska byrakrati och politiska elit som styrt landet i decennier. Eftersom ett av huvudmalen med valfardsstaten ar att "bygga fardigt" landet sa ingen kommer att vara fattig de narmsta tusen aren, finns det heller inga fattiga nar politikerna och byrakraterna val har slutfort byggandet av valfardsstatens lyckorike. De fattiga som fortfarande finns - och som blir fler under valfardsstaten - utgor saledes en anomali. De officiella mytbildarna, dvs politiker, byrakrater och andra opinionsformare, tvingas valja mellan att a ena sidan erkanna existensen av och respektera fattiga, och a andra sidan forsvara bygget av den tusenariga valfardsstaten. Socialister som de ar valjer det naturligtvis att forsvara valfardsstaten. Darmed skambelagger man fattigdom under det officiella lyckoriket.