1/3/11

NATION OCH ETNICITET: FILOSOFISKA FUNDERINGAR MISSAR VIKTIG POANG

I en kronika i Barometern diskuterar Per Bauhn nationalstaten utifran Rousseaus statsfilosofiska teori. Ansatsen ar intressant - Bauhn fragar vilken relation det finns mellan var egen individuella frihet och vart ansvar for andra individers frihet - men syftet med hans artikel ar inte att diskutera frihet. I stallet ar han ute efter att separera nationsbegreppet fran etnicitetsbegreppet:

Frihet för Rousseau handlade inte bara om att slippa yttre tvång och våld, utan också om att slippa andras dominans och överlägsenhet överhuvud taget. I ett fritt samhälle, menade han, skulle ingen vara rik nog att kunna köpa en annan, och ingen fattig nog att vara tvungen att sälja sig. Det rättfärdiga samhället skulle vara utformad efter ett fördrag, där kollektivet av medborgare utgör suveränen, eller statsmakten. Varje enskild medborgare överlämnar alla sina rättigheter till suveränen. Som individ lyder man alltså egentligen bara sig själv när man lyder suveränens lagar, eftersom man är en del av suveränen. Och suveränen kan inte vilja skada sina enskilda medlemmar, eftersom den då skadar sig själv – lika lite som en kropp skulle kunna vilja skada någon av sina enskilda lemmar, enligt Rousseau. Men för att denna harmoni mellan statsgemenskap och enskild medborgare ska bestå, så fordras att medborgarna i sin roll som lagstiftare verkligen ser till helhetens intressen och inte låter sig vägledas av olika särintressen. Även en majoritet kan utgöra ett särintresse, menar Rousseau, om den drivs av egenintresse snarare än samhällsintresse. ... Om vi antar att individer har rätt till frihet, så kan en demokratisk stat rimligen rättfärdigas som nödvändig för att upprätthålla denna rätt. Men varför skulle vi som svenskar bry oss om just demokratin Sverige? Varför skulle vi inte lika gärna vara lojala mot Danmark, Frankrike eller Kanada, som också är demokratiska stater? Här har en ung Princetonfilosof, Anna Stilz, gett en förklaring. Som medborgare i Sverige har vi ett speciellt ansvar för Sverige, eftersom vi, genom just vårt medborgarskap, kan fatta beslut som påverkar svenskars rättigheter. Vi kan således ha en skyldighet att betala för en tandvårdsreform i Sverige, men vi har inte någon motsvarande skyldighet mot andra nationer där vi saknar rätt till politiskt inflytande. ... Den nation som är aktuell i denna modell är medborgarnationen, gemenskapen av alla medborgare. Detta nationsbegrepp förutsätter inte en gemensam etnicitet, kultur eller historia. Vi kan alltså försvara idén om nationell solidaritet utan att behöva slira in i den etnocentrism som förknippas med 1900-talets folkmord och etniska rensningar.

Varje samhalle praglas av en dynamik mellan individen och kollektivet. Problemet med Rousseaus teori ar att den reducerar individen i forhallande till kollektivet: tvartemot vad Rousseau antar har kollektivet inget intrinsikalt existensberattigande. Dels finns inte kollektivet som en sjalvstandig entitet - det existerar enbart darfor att individer formulerar det och darmed pa villkor som individerna sjalva stipulerar - och dels innebar inskrankningen av individen pa kollektivets villkor att man tillskriver kollektivet ett syfte oberoende av individerna. Om kollektivet har ett syfte oberoende av individerna blir individerna forr eller senare instrument i kollektivets tjanst.

Det ar notabelt att individens frihet inte ar huvudsparet i Bauhns analys. Han ar i stallet beredd att reducera medborgarskapet till en kontraktsfraga mellan individen och nationen for att darmed kunna ta itu med den fraga han i sjalva verket anser viktigast: att separera etinictet fran nation. Men sjalva den problematik som Bauhn vill losa med sin medborgarskapsnation blir irrelevant om vi i stallet tillskriver individen okrankbar frihet. Den individuella friheten ar universell for alla fornuftiga varelser, oavsett vilka grupper kollektivister vill stoppa in dem i. Nationen ar den jurisdiktion - det geografiska ramverk - inom vars granser en offentlig makt har det yttersta ansvaret for att skydda individer fran liv, frihet och egendom. I enlighet med Andra Forfattningstillagget i den amerikanska konstitutionen innebar detta inte att den offentliga makten ocksa har monopol pa anvandande av vald. Men det innebar att nar inga andra metoder till forsvar av liv, frihet och egendom fungerar kliver den offentliga makten in som konfliktlosare och forsvarare av den enskilde individens frihet.

No comments: