1/29/11

DE GENUSNEUTRALA BARNEN

Helena Utter heter en journalist pa Aftonbladet som har en lang historia av att ogilla radikala feminister. Tydligen har hon andrat ton pa gamla dar. Hennes senaste artikel ar en hyllning till den genusneutrala varianten av maoistisk barnuppfostran:

På förskolan Egalia är alla kompisar. Ingen är flicka eller pojke. Hon och han blir ofta hen. – Vi hemlighåller inte att det finns olika kön. Men ett barn ska inte placeras i ett fack på grund av sitt biologiska kön, säger Gabriella Martinson, föreståndare. Ryggarna på barnens pärmar i personalrummet går i regnbågens färger. På Egalia på Södermalm i Stockholm har inget lämnats åt slumpen – eller åt slentrian. – Vi har startat utifrån en idé om jämställdhet. Den finns i allt vi gör, allt vi säger, allt vi köper, i hela varandet och tänkandet, säger Lotta Rajalin. Hon är chef för sex förskolor i Stockholm och har arbetat med genuspedagogik även innan Egalia slog upp sina portar i maj 2010. ... I boklådan är alla titlarna noga utvalda. – Vi väljer gärna böcker med ensamstående föräldrar eller samkönade föräldrapar, säger Gabriella Martinson. Målet är att erbjuda mångfald. Men när man måste välja, är det de mest traditionella böckerna som ratas. ... De mörkhyade tygdockorna är exakt likadana – förutom en detalj; könsorganen. – Vi vill inte ta bort det biologiska könet. Det är det sociala könet vi arbetar med, säger Lotta Rajalin. ... Könsbestämmande ord som pojkar och flickor används inte. – Vi säger ju inte ”Nu ska alla svenskar leka med det här”. Varför ska vi då dela upp utifrån kön? Visst har barn preferenser – men de hänger inte ihop med biologiskt kön, säger Gabriella Martinson. Istället används förnamnet, ”kompis” eller ”person”. ... ”Hon” och ”han” är inte bannlysta men varvas med det könsneutrala ”hen”. – Till luciafirandet skrev vi faktiskt om ”En sockerbagare”. ”Han” blev ”hen”, säger Gabriella Martinson.

Med andra ord blir det inga Bullerby-barn pa Egalia. Ty Bullerbybarnen var flickor och pojkar och dessutom ljushyade svenskar allihop. Emil hade byxor och en snickarbod och gav sig ut pa aventyr med drangen Alfred. Ida, daremot, hade kjol och visade omsorg om manniskor och djur och hade sin forebild i mamma och pigan Lina. Sa det blir inget Astrid Lindgren-lasande pa det genusmaoistiska daghemmet. I stallet far alltsa barnen lara sig dels att det inte finns nagra svenskar, dels att det inte finns nagra pojkar och flickor. Vad kommer harnast? Ska de ocksa fa lara sig att det inte finns nagra langa barn? Att det inte finns nagra smarta barn? Vad gor Egalia med barn som lar sig lasa fore andra?

Totalitara ideologier prioriterar alltid att politisera barnuppfostran. Strategin ar att den offentliga makten - kom ihag att Egalia ar en skattebetald institution - ska bygga sina egna medborgare. Sakta men sakert dor de gamla, individ- och frihets-fixerade stollarna ut; generation for generation omstops samhallet i den riktning som den forharskande politiska ideologin foreskriver.

5 comments:

Johannes said...

En läsvärd liten skrivövning är boken "Anthem" (på svenska "Hymn") av Ayn Rand. Jag som läst boken blir rädd av ovanstående, det är inte svårt att se kopplingen till det som vår ryska filosof vill illustrera. Det här är dekadens!

Larsa said...

Det känns lite som om det vore hämtat från någon konstig science fiction-roman.

blofeldt said...

Genusdagis = Hitlerjugend i repris.

Genusdagis är att likställa med statligt sanktionerad barnmisshandel eftersom barnens verkliga behov inte prioriteras. Dessutom har man anammat Hitlers erövringsstrategi; först tar man kvinnan från mannen, sedan barnen och därefter följer mannen villkorslöst efter.

blofeldt said...

Om nu denna förskola absolut inte vill göra skillnad mellan könen, varför valde man då namnet Egalia?

Kanske svaret finns i boken "Egalias döttrar" som skrevs 1977.

"I Egalia råder fred och fruktbarhet. Det är kvinnan som är det starka könet, ett självklart faktum, eftersom det är kvinnan som kan få barn - medan mannen ses endast som en producent av sperma. Eftersom mannen är det svaga könet indikeras att han också är mindre värd. I detta perspektiv är kvinnan förmer än mannen på alla områden. Sålunda är varje pojkes önskan att få fadersskydd av sin kvinna. Det är ju kvinnan som jobbar - och vem skulle ta hand om barnen annars? De män som trotsar de rådande normerna döms ut som känslokalla och egoistiska. I led med denna manssyn tycker kvinnorna sig ha rätt att roa sig efter jobbet, ragga upp yngre pojkar på krogen och förvänta sig ett rejält mål mat när dom kommer hem. Det återstår för mannen att pryda sig för att tilltala kvinnorna. Den viktigaste symbolen av dem alla är förstås penishållaren. Denna är utformad att stå rakt upp (eftersom hängande penisar är lite äckliga och visar på oengemang). Penishållaren är självklart inget bekvämt, men det betyder mycket för mannens antagna potens och männen ägnar mycket tid att pryda sig själva"

ulle said...

Bra skrivet; tack.