12/10/10

SOCIALISTISK RYGGMARGSREFLEX: SKATTER SKA BETALA IVF-BEHANDLING

Det finns tydligen ett postvasende i Sverige fortfarande, trots att landet avskaffat postkontoren och lagt ut hanteringen av vardeforsandelser som bankkontoutdrag och pass pa Berras Bilverkstad och Fikrets Livs. En indikation pa att postvasendet fortfarande existerar ar att detta erbjuder sina anstallda fertilitetsbehandling som en anstallningsforman. Fran en amerikansk horisont ar det inget konstigt i att arbetsgivare erbjuder olika sjukforsakrings- och andra formaner. Men for manniskor som aldrig ifragasatt den folkhemssocialism de fick i sig med spenatsoppan pa dagis blir det till en "ojamlikhet" att vissa har det battre an andra. Aftonbladets Asa Erlandsson gor sig sjalv till ett utmarkt korkat exempel pa just detta:

Att man ska behöva jobba på Posten för att få hjälp? Årets mest förvånande företagsförmån tyder på det och siffrorna talar sitt klara språk: bara att få komma på ett första besök i en barnlöshetsutredning kan ta månader. Sedan hinner många slå i ålderstaket innan det ens är dags att starta provrörsbehandlingen. Alternativet är att själv hosta fram uppemot 40 000 kronor till en privat klinik. ... Tack vare bruttolöneavdrag kan en brevbärare få sin IVF-behandling för halva priset. Och det är väl fint att företag förbarmar sig över folk, frågan är bara varför det ska behövas. Varför det ska krävas geografisk tur och – uppenbarligen – rätt arbetsgivare för att få chansen att bilda familj. Idag varierar väntetiderna till assisterad befruktning runt om i landet. I vissa landsting ingår det i vårdgarantins tre månader, i andra landsändar får man vänta i två år. Den som bor på rätt ställe får tre provrörsförsök, annars bara ett.

Rattigheten att bilda familj ar just detta: en rattighet - en right, pa engelska. Pa engelska skiljer man mellan en right och en s.k. entitlement, en skillnad som i princip saknas pa svenska. Sju decennier av socialism har impregnerat det svenska medvetandet med forestallningen att en rattighet automatiskt innebar att man ocksa ska fa en massa pengar i form av skatter fran andra manniskor. T.ex. tror folk att rattigheten att bilda familj medfor att ens grannar ska betala sa man kan gora det man har ratt att gora. Sa ar det naturligtvis inte: rattigheten att bilda familj ar en tillampning av rattigheten att frivilligt ga in i kontrakt med andra manniskor. Men bara for att Nisse och Kalle har ratt att bilda familj, och darmed ocksa ratt till konstgjord befruktning, innebar det inte att jag har en skyldighet att betala for kalaset. Den enda skyldighet jag har ar att inte lagga hinder i vagen for deras stravan att efter basta formaga bilda familj.

En annan sida av att gora sig beroende av skattepengar for sin fertilitetsbehandling ar att man ocksa far acceptera att ens grannar far stalla krav pa behandlingen. Ar Aftonbladets pratmakare Asa Erlandsson exempelvis beredd att acceptera att den offentliga makten dikterar vem hon bildar familj med, vad hon ater och dricker under graviditeten, vart hon reser, etc, for att maximera sannolikheten av en graviditet, en frisk baby och ett lyckligt barn?

8 comments:

ulle said...

Utmärkt Larson. Jag har påpekat detta förr; i detta fascistiska system där politiken t o m vandrar hem t folk o ända in i sovrummet kommer sådana här logiska konsekvenser att eftersom medborgarna står en risk när en kvinna skaffar barn, bör medborgarna alltså bedömma och bestämma vilka partners som är lämpliga!!
Världens konstigaste land...

Åsa Erlandson said...

Oavsett vad man tycker - att IVF borde subventioneras eller helt betalas med egna pengar - är det märkligt att det råder olika villkor i olika delar av Sverige. Du får gärna kalla mig korkad, du kanske brukar göra det med människor som inte delar dina egna åsikter i brist på bättre argument, men mer konstruktivt vore att rikta din kritik mot regeringen och Socialstyrelsen som har beslutat att infertilitet ska räknas med bland funktionsnedsättningar som den offentligfinansierade vården ska ta hand om. Som svar på din fråga om jag vill att "den offentliga makten dikterar vem jag bildar familj med" osv så är svaret givetvis nej. Det är ju, och det förstår säkert du också, en helt annan fråga.

S R Larson said...

Hej, Asa,

Valkommen till Sveriges basta politiska blogg.

Om du laser vad jag skrev igen sa ser du att jag inte kallar dig korkad, utan sager att du gor dig till ett "utmarkt korkat exempel" pa ojamlikhetens ryggmargsreflex. Det ar saledes inte du, utan dina argument, jag asyftar.

Eftersom jag jobbar i den amerikanska politikens stormiga vardag ser jag av och till tydliga exempel pa hur mycket tunnare hud folk har pa den svenska politiska scenen an i Sverige. Det galler aven den allmanna debatt dar du deltar. Darmed tenderar svenskar tyvarr att ta sakargument for personangrepp.

Vad galler sjalva sakfragan ar jag lite forvanad over att du springer ifran vad du skrev i din kolumn. Du tar ju faktiskt stallning for skattebetald fertilitetsbehandling - forsoker du nu saga att du gor det enbart darfor att det finns en lag som sager att man ska skattesubventionera fertilitetsbehandling?

Jag traffar pa den argumentationstekniken oerhort ofta i den svenska debatten. Jag har genom de ar jag bloggat om svensk politik traffat pa manga framfor allt pa vansterkanten som, nar man ber dem forklara grunderna till sina argument, gommer sig bakom det faktum att det finns en lag och den tycker de ar bra.

Detta vittnar om en osjalvstandighet i analysen av de fragor man diskuterar. Ett av syftena med min blogg ar just att visa hur man kan ta sig an politiska fragor just utifran principer. Du ar valkommen att fortsatta lasa och kommentera!

Åsa Erlandson said...

Ja, jag tar ställning för subventionerad fertilitetsbehandling. Det är min egen grundsyn. Men även om man skulle tycka tvärtom, är det märkligt att villkoren varierar så mycket beroende på vart man bor. Om det nu är sagt så i Sverige att detta ska vi satsa på, borde människors öden inte avgöras av geografi. Du skruvar ditt resonemang ganska långt när du sätter likhetstecken mellan skattefinansierad vård och "att ens grannar får ställa krav på behandlingen". Hur långt är du beredd att dra det? Är du då då också beredd att argumentera mot behandling av rökare som drabbas av lungcancer men som vägrar sluta röka iallafall? Ska man ställa renlevnadskrav på hjärtpatienter för att de ska få genomgå hjärtoperation? Förvägra kraftigt överviktiga fetmaoperationer eller för den delen offentligfinansierad vård för alkoholism?
Själv tycker jag givetvis inte det. Vården tvingas ständigt till hårda prioriteringar och i min värld är fertilitetsbehandlingar en rimlig beståndsdel. Det är varken ett utslag av reflexmässig folkhemssocialism eller att göra sig till ett "korkat exempel".
När det gäller vilken ton man som debattör använder tycker jag, i ditt fall, inte att det handlar om hur känsliga andra människor är. Utan att du är medvetet ganska hånfull och raljant. Det vet du om. Gott så, ifall det roar dig. Men skyll inte på att andra har för ömma tår när du medvetet väljer den tonen. Tack för diskussionen, nu surfar jag vidare till läsvärda bloggar.

S R Larson said...

Om din granne ber dig bidra ur egen ficka till hans lungcancerbehandling och han inte slutar roka, sa ar det naturligtvis helt och hallet upp till dig om du sager ja eller nej. Du ger bort dina pengar pa dina villkor, jag ger bort mina pengar pa mina villkor. Det ar en av de viktiga grundstenarna i ett fritt samhalle.

Visst, visst... surfa du till andra, mer "lasvarda" bloggar... det enda det betyder ar att du erkanner att du forlorat debatten.
Alla vansteryttrar gor likadant. Ni har helt enkelt inte argument som tal en rejal genomlysning.

Larsa said...

Det är märkligt att villkoren varierar så mycket mellan olika delar av landet, ja. Så skulle det väl inte vara? Det socialistiska systemet skulle väl göra så att allt var lika för alla? Där ser man återigen hur det är med det i verkligheten.

Åsa Erlandson said...

"Du ger bort dina pengar pa dina villkor, jag ger bort mina pengar pa mina villkor". Hänger inte riktigt med här, jag talar ju om skattefinansierad vård. Där har man liksom inte så mycket val som svensk inkomsttagare - såvida man inte smiter på något sätt. Nej, jag tävlar inte med dig (eller någon annan) i olika debatter. I min värld handlar det inte om vinna eller förlora, utom om olika åsikter. Du får gärna skriva en kommentar till om det känns viktigt att få sista ordet - det jag menade var att jag hellre lägger min tid på intressantare bloggar. Gärna sådana där upphovsmannen/kvinnan känner sig så pass trygg att han/hon vågar låta bli att vara anonym också.

S R Larson said...

Jag ar inte anonym, vilket du skulle veta om du sag dig om lite pa den har bloggen.

Nar man later den offentliga makten uppkrava skatter betyder det att man ger bort sina pengar pa villkor som andra staller - dvs politiker och byrakrater. Du har uppenbarligen inga problem med det. Jag a min sida ger garna pengar till valgorande andamal, men jag foredrar att gora det till verksamheter som jag finner moraliskt acceptabla. Darfor vill jag inte ha ett samhalle dar man tvingas ge pengar via den offentliga makten. Om du accepterar att andra bestammer vad som ska handa med dina pengar, sa accepterar du ocksa den stora, offentliga makten. Det gor inte jag.

Detta innebar nu inte att du har lika mycket ratt som jag. Det ar oforenligt med ett fritt samhalle att majoriteten tvingar minoriteten att ge till andamal som minoriteten inte accepterar. Daremot skulle du, i ett fritt samhalle utan beskattning, kunna fortsatta ge precis pa samma satt som du idag gor via skattsedeln. Din frihet att ge bort dina pengar pa samma villkor som idag sker via den offentliga makten begransas inte. Daremot begransas min frihet att valja till vem och varfor jag donerar pengar. Saledes ar ett fritt samhalle att foredra rent moraliskt framfor ett samhalle med beskattning for omfordelning av inkomster och andra resurser mellan manniskor.

Sa var det med den saken. Om du vill veta mer om vem jag ar, trots alla de uppgifter som finns att tillga har pa bloggen, kan du givetvis skicka mig en epost. Svarare an sa ar det inte.