12/14/10

KOMMUNISTISK HISTORIEFORFALSKNING

Det har nu gatt 20 ar sedan Sverige kastades ut i en kris som landet sedan aldrig tagit sig ur. Resultatet av krisen blev en 18-procentig okning av skattetrycket pa bara nagra ar, ett enormt fall i sysselsattningsgraden och en permanent arbetsloshet pa 10 procent ovanpa konjunkturarbetslosheten pa 10 procent - och detta bara i karnan av arbeskraften, de som ar 20-64 ar gamla. Bidragberoendet exploderade och nedskarningarna i den ofantliga sektorn likasa. (Landstingen har, exempelvis, 21 procent farre anstallda idag an de hade bara for tio ar sedan.) Under Goran Dzjugasvilijs fiskala terror aren 1995-98 hojde Riksdagen skatter och minskade utgifter i den ofantliga sektorn motsvarnde nio procent av BNP. Allt detta ledde till att de sista resterna av Sverige som en varldsledande ekonomi slogs i spillror; idag har armeringen i den ekonomin vittrat och samtliga valfardssystem, inte minst sjukvarden, befinner sig i princip i fritt fall.

Mot bakgrund av detta ar det rent ut sagt surrealistiskt att lasa vad den kommunistiska riksdagsledamoten Wiwi Anne Johansson har att saga i Goteborgs-Posten:

Välfärdsamhället har fått synliga sprickor och klyftorna mellan sjukskrivna, arbetslösa, ensamstående föräldrar, fattigpensionärer och de som har ett arbete har vuxit betänkligt. Den diagnosbaserade sjukpenningen som regeringen infört har särskilt drabbat kvinnor negativt eftersom kvinnor oftare än män lider av så kallade diffusa diagnoser, som psykiska sjukdomar och sjukdomar i det muskulöskeletala systemet. 60 procent av dem som hade sjuk- eller aktivitetsersättning innan ändringarna trädde i kraft 2008 var kvinnor. Trots det analyserade regeringen aldrig förslaget ur ett jämställdhetsperspektiv. Och nu slår utförsäkringen av svårt sjuka människor från sjukförsäkringen till med full kraft. En majoritet av dessa är kvinnor. Vi har det senaste året kunnat läsa om Annica Holmqvist som trots att hon lider av en kronisk sjukdom och saknar arbetsförmåga blev utan sjukersättning efter Försäkringskassans beslut. Vi har kunnat läsa om svårt cancersjuka kvinnor som tvingas arbeta och om barn till långtidssjukskrivna, utförsäkrade mammor som lever i fattigdom. Och dessa fall är långtifrån unika i det nya, kalla Sverige.

Hennes eget parti, VPK, rostade for i princip varenda besparingsatgard under Dzjugasvilijs finanspolitiska motorsagsmassaker pa svensk ekonomi. Trots att hennes parti aldrig har suttit i regeringsstallning har det bidragit till att odelagga fler svenskars liv, att forstora mer sjukvard och fler inkomstforsakringssystem, an nagonsin den "borgerliga" regeringen. VPK:s envetna kamp mot allt som heter privatisering har hallit fast landet i en latt-sovjetisk ofardsstat dar manniskor vaxer upp i tron att de kan lita pa den ofantliga sektorn, bara for att sedan bli svikna gang pa gang. VPK ar en av drivkrafterna bakom den fiskala fascismen i Sverige. Darfor far Johanssons prat om Alliansens ansvar en rejal anstrykning av cynism, for att inte saga historieforfalskning.

Den som verkligen vill veta vad som hande pa 90-talet kan borja har.

2 comments:

Björn said...

Economics and Freedom är en mycket god kunskapskälla. Har en fundering om följande:

"[...]premierade sparande over konsumtion. Pengar strommade in i banksystemet och den totala efterfragan i ekonomin sjonk ihop. Resultatet blev negativ tillvaxt i tre ar."

Är det inte bra att spara? Hur ska samhället annars kunna investera i ny teknologi för att öka tillväxten? Jag har alltid varit hyfsat öppen för relativt hög moms pga. den teoretiska premissen.

S R Larson said...

Hogt sparande genererar i sig sjalv inga investeringar. I sa fall skulle lagkonjunkturer aldrig uppsta: eftersom sparkvoten okar i lagkonjunkturer skulle detta okade sparande direkt generera nya jobb och tillvaxt. Sa ar nu inte fallet. Det kravs en ingrediens till, namligen tillit till framtiden. Om och endast om sparande forenas med framtidstro kommer entreprenorer att investera. Framtidstron a sin sida skapas av flera olika variabler i samverkan, men gemensamt ar att de ska motivera entreprenoren att tro att han kan tjana tillrackligt med pengar for att betala tillbaks investeringslanen.

Okad efterfragan pa entreprenorens produkter ar en av variablerna bakom okad framtidstro - egentligen den viktigaste. Men givet efterfragan spelar stabilitet i skatte- och regleringssystemen en stor roll.

Vad galler incitament till sparande finns det betydligt battre atgarder an hog moms. Min modell for OBER-konton ar en utmarkt sparandemodell: du far behalla hela din socialforsakringsskatt, satter in den pa ett skattefritt konto och betalar din normala inkomstskatt pa uttag fran kontot. Nar du blir sjuk eller vill vara hemma ett ar med dina barn tar du bara ut pengar fran kontot.

Ga tillbaks nagra ar och titta pa din inkomst. Kolla hur mycket din arbetsgivare betalade in i socialforsakringsavgifter. Antag sedan att du, manad for manad, fick betala in de pengarna pa ett bankkonto och att du fick, exempelvis, 2 procents ranta. (Mycket lagt raknat - troligare ar 3-5 procent i en sadan har modell.) Rakna sedan ut hur mycket du skulle haft idag. Det blir en ansenlig summa... Och det ar pengar du sjalv skulle ha tillgang till - inget trassel med Forsakringskassan om du blir sjuk, inga fordrojningar, ingen "tank-om-de-nekar-mig-pengar" oro.