11/19/10

PRISET FOR ATT MORDA EN POLIS: FEM ARS FANGELSE

Det har gatt elva ar sedan Jackie Arklov, Tony Ohlsson och Andreas Axelsson begick ett bankran i Ostergotland. De var pa permission fran fangelsestraff den dagen. Under flykten forsokte de morda en polis, bland annat genom att kasta handgranater mot honom. En stund senare mordade de tva andra poliser, Olle Boren och Robert Karlstrom. Arklov domdes for de dodande skotten. Det var rena avrattningarna: de tva polismannen lag svart skottskadade pa marken nar Arklov lamnade flyktbilen, gick over till polisbilen och avrattade polismannen med deras egna tjanstevapen. For detta hade han grillats i elektriska stolen i Florida, fatt en giftinjektion i Texas eller stallts infor en arkebuseringsskvadron i Utah. I Sverige domdes han till "livstids fangelse" vilket innebar att han nu, tio ar efter att han domdes, ar pa vag att bli en fri man:

Rättsmedicinalverkets utredning har nu genomförts. Ett lag bestående av en psykolog, socialutredare, läkare och omvårdnadspersonal har träffat Arklöv under sammanlagt elva timmar. I dag kom utlåtandet där Rättsmedicinalverket bedömer risken för återfall i brottslighet av allvarligt slag, närmare spcificerat till våldsbrottslighet, vara låg. Bedömningen görs på den tregradiga skalan; låg, medelhög och hög. "Arklöv förefaller finna det mödosamt att tala om dessa gärningar och blir märkbart känslomässigt påverkad, framförallt när det rör skeendena i och kring Malexander", går det bland annat att läsa i utredningen. Jackie Arklöv har läst in magisterexamen i sociologi och historia under sin tid i fängelse. Enligt kriminalvårdens yttrande i oktober har Arklöv deltagit aktivt i anstalten Kumlas klosterverksamhet, där han bland annat haft förtroendeuppdrag som klostervärd. Utredarna anser att Arklöv behöver en strukturerad tillvaro och tycker att han har verkar ha hittat det i sina studier och i sitt angagemang i Exit, organisationen för avhoppade nazister.

Sjalv ar jag emot dodsstraff av samma princip som jag ar emot aborter: livet ar okrankbart. Darfor bor en person som Arklov domas till livstids fangelse - bokstavligt talat - utan ratt till permissioner. Han har forverkat sin ratt att leva i frihet. Arklov kunde latt ha kommit undan utan att morda polismannen. Efter att ha vunnit eldstriden med dem kunde Arklov och hans kumpaner ha satt sig i bilen och akt fran platsen. De hade det valet. Men det gjorde de inte. I stallet gick Arklov fran deras bil, over till poliserna och polisbilen. Han inte bara gick dit, utan tog upp deras tjanstevapen, riktade vapnen mot dem och tryckte pa avtryckaren. I varje steg kunde han ha valt att inte bega morden. Men han valde att gora det.

Som Boren och Karlstrom visade den dagen i Malexander satter poliser sina liv pa spel varje dag for att skydda vanligt folk mot samvetslosa krimos som Tony Ohlsson och Jackie Arklov. Om svenska staten - polisernas arbetsgivare - slapper ut Arklov efter att ha avtjanat fem ar for var och en av poliserna han mordade, ar det som att spotta i ansiktet pa alla Sveriges poliser.

6 comments:

Ron said...

Har Sverige släppt Andreas Axelsson?

(AA körde väl flyktbilen men sköt inte aktivt på poliserna såvitt jag förstått.)

Nån som vet?

blofeldt said...

Ron,

Axelsson sitter fortfarande inlåst. Det var Axelsson som körde flyktbilen. Arklöv var den som kallblodigt mördade poliserna på nära håll, med deras egna tjänstevapen.

Ron said...

Tack blofeldt. Då var det som jag misstänkte.

Det är alltså skytten Arklöv som man funderar på att släppa ut...

Inte chauffören och den ganska uppenbara tredjemannen Axelsson.

Ska man rehabilitera de här herrarna, borde man då inte börja med den som hade MINST del i brotten?

Ytterligare en sak man noterar:

"Rättsmedicinalverkets utredning har nu genomförts. Ett lag bestående av en psykolog, socialutredare, läkare och omvårdnadspersonal har träffat Arklöv under sammanlagt elva timmar."

En snabb flumutredning på elva timmar utgör alltså underlaget. Nice.

Enligt följande artikel fick polisman Karlströms mor futtiga 50.000 kronor i skadestånd:

http://www.expressen.se/nyheter/1.623649/astrid-miste-sin-son-i-malexander

Hur behandlar Sverige den skjutne polisens mor?

Rättsväsendet visar ju gång efter gång efter gång vilken sida man står på - genom sina gärningar.

Jag vittnade själv i en rättegång på 90-talet och det jag såg den gången störde mig enormt.

Och det var inte den anklagade som störde mig... han var inte guds bästa barn förvisso men det jag såg på andra sidan skranket var sju resor värre.

Jag kan inte betala skatt i länder där man kör över hederliga och låter våldskrimos surfa på räkmackor. Sorry det går inte.

S R Larson said...

Den har mjuka attityden mot grova brottslingar har delvis sin upprinnelse i bristen pa forstaelse i svensk kultur for begreppet "individuellt ansvar". Den bristen ar i sin tur ett resultat av att Sverige i grund och botten aldrig genomgick den renaissance som innebar att man upptackte individen. I stallet gled Sverige fran ett medeltida bondesamhalle in i den auktoritara centralstatens statsskick. Detta overtogs sedan av socialdemokraterna och blev en bekvam plattform for en valfardsstat.

Sa lange man inte ger individer ansvar for sina egna liv kan man, med den cyniska kollektivismens logik, heller inte avkrava dem fullt ansvar for deras kriminella handlingar. Ovanpa detta ska man inte utesluta att det i Arklovs fall finns ett annat motiv. En bekant skrev en epost och papekade samma sak som blofeldt: Axelsson sitter fortfarande inlast. Hans kommentar var att man inte ska utesluta att Arklov far den favoriserande behandling han far pa grund av sin etniska bakgrund. Man kan verkligen hoppas att sa inte ar fallet, men det ar notabelt att de bagge etniska svenskarna som var inblandade i brottet inte alls far den uppmarksamhet och de resurser som Arklov far.

Henrik Brändén said...

Det du säger om att det brister i förståelsen av individuellt ansvar är barockt! Och din historiska förklaring helgalen: Inte i något land i Europa hade de vanliga bönderna en så hög grad av personlig och ekonomisk frihet under medeltid till 1800-tal som i Sverige-Finland och Norge! Däremot var de bönder som individuellt tog ansvar för sina skatter respektive räntor till jordägare dessutom inlemmade i ett kollektiv, en bygemenskap, där de tillsammans kom överens om hur de skulle lägga upp årets arbete med de angränsande jordlotterna. Så fostrades ett folk med en känsla både för ett tydligt ansvar för sig själv, och en insikt om att människan inte klarar sig helt själv, utan ständigt ingår i ett socialt sammanhang med en väv av ansvar även för andra - både vertikalt mellan generationerna inom en familj, och horisontellt, mellan medlemmar av olika familjer.

S R Larson said...

Henrik,

Jag tror du missar min poang. Du lagger for stor vikt vid den materiella produktionen - ett vanligt tankefel om man baserar sin analys pa en marxistisk grund. Den svenska statsapparaten var tidigt mycket centraliserad, utan den konkurrens om makten som fanns i andra lander. Den renaissance-vag som gick genom Europa nadde aldrig Sverige: i Danmark, exempelvis, fanns det konkurrerande maktcentra som standigt utmanade kungen nar han blev for auktoritar. Den sortens maktspridning fanns inte i Sverige. Feodalsystemet var en bra grogrund for en kultur dar individen och statskonsten stod i en standig dynamik mot varandra. Nagot sadant skedde aldrig i Sverige.

I det har avseendet liknar Sverige Ryssland mer an kontinentala europeiska lander - men det racker egentligen med att aka till Danmark for att se den har kulturella skillnaden.