11/23/10

FRI LONEBILDNING: ETT LITET STEG MOT FLER JOBB

Grundorsaken till att Sverige har en mycket hog arbetsloshet (den oppna arbetslosheten ar bara en mindre del av den totala) och en sysselsattningsgrad under tva tredjedelar ar att ekonomin ar for nedtyngd av skatter, regleringar och offentliga monopol. Darutover finns det institutionaliserade hinder som endast indirekt har sin grund i lagstiftning, och dar reformer ganska enkelt skulle kunna oka sysselsattning och entreprenorskap. En sadan reform skulle vara att ta bort fackforeningsrorelsens sarstallning pa arbetsmarknaden. Idag kan fackforenignarna mobba foretagare - bokstavligen med maffiametoder - som inte vill skriva pa kollektivavtal. I och med att kollektivavtalen har en lonedikterande funktion forhindrar de att manniskor kan fa jobb till loner som framfor allt sma entreprenorer har rad att betala. Och viljan att jobba till lagre lon finns:

Tre av tio arbetslösa kan tänka sig att sänka sin lön med 20 procent för att få jobb. Bara få är däremot beredda att flytta, men många kan tänka sig att byta bransch, rapporterar SVT:s Rapport, som läst en undersökning gjord av den liberala tankesmedjan Fores och Swedbank där 500 arbetssökande har djupintervjuats. – Många tror och tycker att de är lite för dyra att anställa, säger Fores vice vd Mattias Johansson till SVT.

Hartill kommer naturligtvis loneskatterna till det dysfunktionella inkomstforsakringssystemet. Ett avskaffande av fackforeningsrorelsens maffia-privilegier vore ett bra forsta steg mot en battre arbetsmarknad, men det far som sagt inte bli den enda reformen for okad sysselsattning. For att avskaffa arbetslosheten kravs rejala doningar: till att borja med privatisering av inkomstforsakringarna, eliminering av plan- och bygglagen, privatisering av sjukvarden, en platt inkomstskatt, avskaffande av momsen (som under en overgangsperiod kan ersattas med en enkel och obyrakratisk amerikansk forsaljningsskatt) och smaforetagsvanliga avskrivningsregler for investeringar.

4 comments:

blofeldt said...

Det är många personer som är för dyra i drift i dagens Sverige. Jag har själv sett det på nära håll i Sthlm-s kommun. Det är inte ovanligt att personer på mellanchefs nivå inhöstar månadslöner på 50-70 tusen kr. mån. Och dom personerna är i många fall helt odugliga, och skulle aldrig kunna få en anställning i det privata näringslivet. En sån mellanchef kan ha 3-6 personer under sig. I det privata näringslivet har samma chef kanske ett 30-tal underställd personal.

Däremot är man mycket njugg när det gäller vårdbiträden inom äldreomsorgen och övriga, som så att säga jobbar på "golvet". Där är lönerna så låga, att jag tror inte att man kan få folk till ett lägre pris, om man tänker på socialbidragsnormen.

S R Larson said...

Det ar verkligen intressant att den ofantliga sektorn lyckas gora allt fel... Det gick en vitaliseringsvag genom det privata naringslivet bade i Europa och Nordamerika under 80- och 90-talen, som bl.a. bestod i att man rensade i organisationerna, slimmade ner dem och skapade en plattare struktur. Farre chefer, mer ansvar och beloning till de som jobbade pa golvet, sa att saga. Foretag som lyckades med den vitaliseringen ar ocksa framgangsrika idag. Ett litet men talande exempel: Ford Ford gar lysande idag, medan deras raka motsats GM skulle ha gatt i konkurs om inte Obama-administrationen varit dumma nog att "radda" foretaget. Motsvarande bra svenska exempel ar ABB vs. SAAB och Volvo.

Nar man inom det privata naringslivet slimmar ner toppen av byrakratin gor man inom den offentliga sektorn det rakt motsatta. Man sparkar de som finns langst ner i organisationen men behaller och ibland till och med utokar chefandet.

blofeldt said...

S R Larson,

Jag var med om en stor omorganisation i Sthlm-s kommun 1993. Fastighetskontoret och Gatukontoret skulle slås samman av besparingsskäl. Man döpte den nya förvaltningen till Gatu-Fastighetskontoret. Men då blev det ju en förvaltningschef för mycket, och det går ju inte. Fastighetsförvaltningens chef fick förtroendet att leda den nya förvaltningen, och vad blev det då av den övertaliga gatuchefen? Jo, på socialistiskt vis skapade man en ny tjänst åt den övertaliga gatuchefen. Den nya titeln blev teknisk direktör med bibehållen lön och förmåner. En sån tjänst har aldrig tidigare förekommit inom Sthlm-s kommun. Nu undrar jag vari ligger besparingen som kommunen ville åstadkomma?

Så här går det till även i nutid. Nyligen har telefonväxeln i Tekniska nämndhuset utlokaliserats till Avesta och ett antal telefonister har avskedats, om dom inte följde med vid flytten. Vem tror ni blev kvar i Sthlm-s kommun? Visst det blev chefen för telefoneriet.

Och det jävligaste av allt. Det har varit borgerlig majoritet under dom här åren.

S R Larson said...

Sammanslagningen av tre hogskolor i Sodra Norrland pa 90-talet foljde samma monster. Statsmakten skapade Mitthogskolan (sedermera Mittuniversitetet) av hogskolorna i Ostersund, Sundsvall och Harnosand-Ornskoldsvik. I stallet for att lata en administration ersatta tre byggde man en ny administration ovanpa de tre tidigare... Resultatet blev en ohygglig byrakrati med ett helt batteri nya tjanster for att ingen byrakrat skulle forlora jobbet. Samtidigt okade man undervisningsbordan och minskade forskningsanslagen for lektorer och professorer som faktiskt gjorde nagot for utbildning och forskning pa bygget. Det var sa man betalade for kalaset.