3/4/11

GODNATT SVERIGE

Nu ar det lika bra att saga Godnatt Sverige:



En annu storre invandring till ett land som inte ens kunde betala for sin valfardsstat for 20 ar sedan - till ett land som inte ens kan sysselsatta tva tredjedelar av den existerande arbetskraften - ar som att be om en katastrof. Statsministern, Alliansen och miljopartiklarna har harmed i praktiken sparkat ut Sverigedemokraterna ur Riksdagen, samtidigt som alla riksdagspartierna, SD inkluderat, gor allt de kan for att behalla och bevara roten till Sveriges ekonomiska moras: valfardsstaten.

Jag har analyserat det har fenomenet om och om igen. Jag har dokumenterat relationen mellan invandringen och arbetslosheten, jag har visat hur skattetrycket stigit till groteska nivaer, hur desperata politiker anvander besparingar for att forsvara den sondervittrande valfardsstaten allt medan tusentals manniskor dor i den allt mer svaltfoddda sjukvarden varje ar pa grund av besparingarna. Jag har skrivit om den skenande kriminaliteten, om hundratals brinnande skolor, om valdsbrottsligheten, om hur Sverige skiljer sig fran resten av Europa i nastan varje negativt avseende.

Jag har gjort mitt. I fyra ar har det varit meningsfullt att blogga om Sverige. Men nu nar regeringen valjer att inte bara fortsatta i samma destruktiva riktning, utan dessutom valjer att oka farten i nedforsbacken - da ser jag inte langre nagon konstruktiv vag ut ur de massiva problem Sverige har. Sa jag satter punkt har.

Mitt slutord om Sverige finns i Arla Gryning, en samtidsroman. Klicka har och bestall den idag.

Tack till er alla.

2/28/11

TILLFALLIG PAUS

Har tyvarr alldeles for mycket att gora just nu. Det blir en bloggpaus pa 4-5 dagar. Sorry folks!

2/26/11

BUDGETFASCISTER OCH FOLKHALSOTYRANNER

Idag ska vi ta oss an det gamla 1930-talstemat Volksgesundheit. Vi gor det i ett langre format, som jag normalt forsoker undvika. Men jag vill ge generost med utrymme at en av de mest insiktsfulla lasarkommentarer jag sett. Den kommer fran Johan, som ar lakare och dagligen har direkt insikt i hur svensk sjukvard fungerar. Stort tack for nedanstaende.

Apropå den där kafferansoneringen...

Refererar tillbaks till den har lilla kommentaren jag skrev haromdagen.

...kan vi ju fortsätta med annat på ett liknande tema:

Johan lankar till en artikel i Dagens Medicin:

– Sedan fjorton dagar får vi bara ägg till frukost på helgerna. Här bor många äldre som är vana att få ägg till frukost varje dag, säger 84-åriga Gunvor Eklund, boende på äldreboendet Nordlund i Köping, till Expressen. Hon reagerade på nyheten om kafferansoneringen på äldreboendet i Hässleholm och tipsade därefter tidningen om Nordlunds äggransonering, som hon kallar ynklig. Enligt Gunvor Eklund drogs vardagsäggen in för att de inte var nyttiga. – De sa att det inte var bra att äta ägg för ofta, säger hon till tidningen. Äldreboendets enhetschef medger att personalen har haft ett möte där de har diskuterat de boendes frukost. Hon vet att det där diskuterades olika sorters gröt men känner inte till någonting om indragna ägg och tillbakavisar helt att det skulle röra sig om sparkrav.

Visst. Sakert flera miljarder att det inte handlar om besparingar. Sjalvklart ar det en fraga om budgetfascism pa mikroniva: det ar viktigare for det kommunala aldreboendet att halla sin skattefinansierade budget an att de gamla far ata sig matta och ata vad de sjalva vill ha. Men sa lange politiker och byrakrater har full kontroll over din mat, kommer de ocksa att ransonera densamma.

For ovrigt lever hela det cubanska folket under total matransonering och har gjort sa i decennier. Att det landets hela ekonomi ar styrd av politiker och byrakrater ar naturligtvis bara en otrolig tillfallighet. Ju.

Johan fortsatter:

Det här är ju för övrigt ett skolboksexempel på de totalitära tendenserna som finns i kampanjer för "hälsa" och att "leva nyttigt". Att gamla människor kanske skulle kunna ha rätten att leva ohälsosamt för att de vill leva ohälsosamt och njuta av livet går ju inte gör sig. Nej nej, istället ska alla underkasta sig politiskt eller byråkratiskt definierade mål som inte tar hänsyn, och för den delen omöjligen kan, ta hänsyn till individuella preferenser. Personligen ser jag det som min uppgift ute på vårdcentralen att ge råd til folk om hur de kan leva hälsosammare liv om de vill ta till sig det, däremot är det inte min uppgift att agera som någon form av folkhälsokommisarie och styra över folks privatliv för att förbättra "folkhälsan".

Det finns tva orsaker till att politiker och byrakrater vill kontrollera manniskors mat. Den forsta orsaken har, som Johan ar inne pa, att gora med det faktum att Sverige har ett socialiserat sjukvardssystem. Politiker och byrakrater vill halla kostnaderna for sjukvarden i schack och tror att om man far folk att ata mindre blir kostnaderna for sjukvarden mindre. Eftersom folk inte betalar ur egen ficka eller egen sjukforsakring har de inga direkta incitament att minska sin sjukvardskonsumtion, sa politikerna menar sig ha nagon sorts ratt att ingripa i manniskors matkonsumtion.

Den andra orsaken ar rent auktoritar. Nar man val etablerat en politisk regim dar politiker har ratt att styra och stalla over manniskors vardag ar det bara en tidsfraga innan de ocksa vill kontrollera deras mat. Totalitar makt lockar fram det varsta hos manniskor.

Ater till Johan:

Särskilt tragikomiskt är detta då det är mycket väl belagt att många av våra äldre på sjukhemmen är undernärda och har behov av att äta mer mat, en betydande andel av patienterna som tas in på en internmedicinsk sjukhusavdelning är undernärda. I den här gruppen är antagligen riskerna att äta för mycket av något "ohälsosamt" obefintliga, studierna som finns på området har nämligen tenderat att vissa att övervikt är associerat med högre överlevnad hos människor som redan är sjuka, just för att de har mer reserver att ta av.

Det ar bra att Johan ar forsiktig med sin identitet. Annars skulle det nog bli ett hembesok fran GeHaPo - Gesundheits- und Haushaltspolizei...

Johan tipsar aven om en bok och avslutar med foljande analys, som enligt min mening ar mycket traffsaker, speciellt i ljuset av hur han kontrasterat undernarda aldre med kampen mot "overvikt" inom aldreomsorgen:

Den här typen av centraliserade insatser för att förbättra folks "hälsa" är ju i princip analogt med planekonomisk styrning av ekonomin, och ger antagligen kontraproduktiva resultat av exakt samma anledning. Nämligen att det är omöjligt för en byråkrat på distans att vara mer insatt i vad en enskild individ önskar än individen själv. Alltså får man ett beslut för alla som i slutändan passar ingen.

2/25/11

NORDAFRIKA OCH IRAK: MER SOCIALISTISKT FRIHETS-HYCKLERI

Den fruktansvarda situationen i Libyen, dar diktatorn Khadaffi bl.a. skickar ut trupper att doda obevapnade demonstranter, har helt plotsligt satt vastvarldens forhallande till diktaturer runtom i varlden pa sin spets. Plotsligt hojs en massa roster for att Europa och USA bor "ingripa" for att stoppa blodbadet i Libyen. Men nagot klingar falskt i allt detta hogtravande tal om att plotsligt vanda diktatorer ryggen. Ett exempel finns i journalisten Bengt Nilssons kritik pa DN Debatt av socialdemokraternas Afrika-politik:

I riksdagens utrikespolitiska debatt nyligen kritiserade Socialdemokraterna det indirekta stödet till despoterna i arabvärlden. I sin alternativa utrikes­deklaration skrev man bland annat: ”USA och EU har låtit kortsiktiga intressen om stabilitet överskugga behoven av demokrati och mänskliga rättigheter i främst Nordafrika. Vi vill se ett slut på denna kontraproduktiva politik för att i stället främja demokratisering och mänskliga rättigheter. På det viset uppnås verklig stabilitet.” Det var ju ett ord i rättan tid, kan man tycka. Men för bara ett år sedan lät det annorlunda. Då laddade Socialdemokraterna inför valrörelsen och lanserade idéskriften ”Afrika – en rättvis värld är möjlig”. Den var till stor del förfärande läsning. Det verkade som om Socialdemo­kraterna inte hade lärt sig någonting av de senaste decenniernas politiska skeenden i Afrika. I dokumentet framhölls betydelsen av ”god samhällsstyrning och gott ledarskap”. ”Det bör därför vara en prioritet för en svensk Afrikapolitik att stödja Afrikanska unionens (AU) initiativ och arbete för demokrati och gott samhällsskick”, menade författarna. Afrikanska unionen hade då nyligen valt Libyens ledare Muammar Khaddafi till ordförande. Han slog genast fast att han ville bli titulerad ”kung över afrikanska kungar”. Khaddafi – som de svenska Socialdemokraterna alltså ansåg vara rätt man att leda Afrika mot demokrati och gott samhällsskick – hade då under flera decennier stöttat inbördeskrig och internationell terrorism och i dag mördar hans soldater obeväpnade demonstranter på Libyens gator. ... I programförklaringen om Afrika som presenterades för ett år sedan slogs det fast att ”Anna Lindhs initiativ med en politisk ledarskapsdialog mellan nordiska och afrikanska ledare ska utvecklas”. Vilka är då dessa afrikanska ledare som Socialdemokraterna vill ha en ”ledarskapsdialog” med? Jo, till allra största del män som har erövrat makten med vapen i hand, eller genom riggade val och genom att förtrycka den politiska oppositionen. Det är sådana män som Ugandas president Museveni, Etiopiens premiärminister Zenawi och Sudans president Omar Bashir. Sveriges politik gentemot Afrika handlar om bistånd, ofta om rena kontantöverföringar. Reda pengar som går rakt ner i mottagarlandets statskassa. ... [I praktiken] kan de lika gärna användas till att förstärka presidentens säkerhetsstyrkor, eller till att köpa vapen eller muta väljare.

Nilsson har en lang, respektabel karriar bakom sig. Han har lange agnat sig at journalistik i mycket fattiga delar av varlden. Hans kritik av socialdemokratin ar traffande, speciellt mot bakgrund just av hur diktatorer av alla de slag kunnat bygga feta konton i bl.a. franska banker med hjalp av svenska skattepengar. Men Nilssons artikel blir annu skarpare om man staller den i ljuset av det gapskrik som foljde fran vanstern i Europa i allmanhet, och den svenska vanstern i synnerhet (inklusive socialdemokraternas davarande partiledare Goran Dzjugasvilij), efter den USA-ledda invasionen av Irak.

Vad betyder det nar nu plotsligt allt fler vill ha ett "ingripande" i Libyen? De som kritiserar utrikesminister Carl Bildts idiotiskt passiva hallning till Khadaffi - vad vill de att Bildt ska gora? Saga att "demokrati e bra, va"? Militart ingripande ar knappast pa vansterns dagordning. Ty var fanns alla dessa demokati-ivrare nar USA ledde en invasion for att storta den enda diktator mellan Marrakesh och Manila som ovetraffade Khadaffi i terrorstod, vald och fortryck? Hur manga av dem har inte uttalat sin dodsdom over den spirande irakiska demokratin, kallat den "USA-korrupt" och foraktfullt spottat frihetstorstande irakier i ansiktet?

Vansterns nymornade stod for demokratirorelser i Egypten, Libyen och Tunisien har i grund och botten ingenting att gora med en genuin onskan att alla manniskor, oavsett var de lever, ska fa njuta individuell och ekonomisk frihet. Vanstern foraktar fortfarande frihetsbegreppet - de gor det lika mycket idag som nar de en gang i tiden uttryckte sig hoppfullt och uppskattande om den sovjetiska revolutionen. Nej, deras intresse har i stallet att gora med en perverterad forhoppning om att de nordafrikanska revolterna ska leda till en ny marxistisk vackelserorelse. De famlar desperat i blindo efter ett nytt hem for sin pseudo-intellektuella teori, nu nar Venezuela har sjunkit ner i ett ekonomiskt moras och till och med Castro medgivit att marxismen ar misslyckad. (Den som vill fa ett smakprov pa denna marxistiska okenvandring genom Nordafrika kan roa sig med att forsoka fa ratsida pa Pastor Svenssons alltmer vidlyftiga predikningar...) Nu lar det inte bli nagon ny soluppgang for stalinismen, men det kommer tyvarr att ta ett tag innan vanstern inser detta och slutar blanda sig i forsoken att bygga demokrati i Nordafrika.

2/24/11

VALFARDSSTATENS APARTHEID

Jag har fatt ett par lasarfragor om begreppet "valfardsstatens apartheid" och vilken betydelse jag lagger i termen. Jag ska garna utreda det, men for att gora analysen full rattvisa behover jag rejalt med utrymme. Det far bli en sondagskronika, forhoppningsvis nasta vecka. Den har veckan kommer jag att diskutera Sverigedemokraternas skuggbudget.

HUR KAN DET VARA SA ILLA I SVERIGE...?

De har artiklarna blev liggande - de ar en vecka gamla men dessvarre lika aktuella idag som forra veckan. Eller, med andra ord:

– Patienterna undrar hur det kan vara så illa i det här landet, säger Axel Dahl, sjuksköterska.

Den undran ar 20 ar for sen, men kanske behovs det en sjukvard som lagger patienter pa golvet for att folk ska borja se sig omkring:

Stockholm växer och det märks på akutmottagningen på Södersjukhuset. I snitt 20 procent fler patienter hittills i år jämfört med samma period förra året. Av och till har läget varit mycket ansträngt, berättar personal som DN talar med. Det händer att sjuka patienter får ligga hela natten på en hård brits på akuten, för att det inte finns några lediga platser uppe på avdelningen. Väntetiderna kan vara långa, upp emot ett dygn i vissa fall. Extrasängar ställs ut i korridorer och väntrum, men de räcker inte alltid till. – Vid enstaka tillfällen har vi fått be någon resa sig från en brits, för att någon ännu sjukare behöver sängen för undersökning, säger sjuksköterskan Annika Andersson. – När vi dessutom tvingas lägga patienter på golven för att ta ett EKG känns det ovärdigt, säger hon. Hon berättar att det vid besökstoppar kan samlas närmare 40 obedömda patienter i väntrummet. – De kan ha vilken sjukdom som helst. Det känns inte patientsäkert. Men vi gör vårt yttersta för att bedriva samma professionella vård som vid normal belastning. ... Men de flesta blir inte arga på personalen, utan på systemet och säger ”hur kan det vara så här illa i det här landet”, säger Axel Dahl. Flera kolleger har sjukskrivit sig på grund av den höga arbetsbelastningen, andra talar om att sluta i yrket. Men Axel Dahl gillar sitt jobb. – Det vi skulle önska är en större långsiktighet hos beslutsfattarna.

Han gillar det sa lange han ar ung och orkar. Men nar han narmar sig 40 och har haft sma barn hemma i tio ar kommer det inte att vara lika roligt att vara helt urblast efter varje arbetspass.

Apropa langsiktigheten i landstingspolitiken har DN foljande lilla reportage att bidra med:

Akutmottagningarna i Stockholm är överfulla och vårdavdelningarna överbelagda. Patienter som borde läggas in skickas hem och chefsläkarna är kritiska mot det politiska styret. – Ända sedan i julas har läget varit mycket, mycket ansträngt, säger Peter Rönnerfalk, chefsläkare i Stockholms läns landsting.– Jämfört med samma period förra året har vi haft drygt 20 procent fler besök på vuxenakuten. Det har varit absolut fullbelagt på sjukhusets avdelningar varje dag, säger Anna Nergårdh, chefsläkare på Södersjukhuset i Stockholm. Platsbristen får allvarliga konsekvenser: – Situationen är ohållbar. Vi skickar hem patienter som borde läggas in, andra skrivs ut för snabbt och patienter flyttas för tidigt från intensivvårdsplatserna. Vi tar risker varje dag som inte är acceptabla, säger Stefan Engqvist, chefsläkare på Karolinska sjukhuset. Ökningen beror på flera saker: Stockholm har lägst andel vårdplatser i hela landet, och Sverige ligger lågt jämfört med andra länder. Situationen förvärras av många benbrott och vinterns kräksjuka och infektioner. ... Och samtidigt som inflyttningen till Stockholm ökar kraftigt, liksom andelen äldre, kommer Nya Karolinska sjukhuset i Solna – som invigs 2016 – att ha cirka 200 färre vårdplatser än dagens Karolinska. ... Men nu växer frustrationen över att politikerna inte agerar. ... – Vi börjar tappa tålamodet eftersom det inte tas några beslut över huvud taget i de här frågorna. Problemet har i många år varit väl känt, säger Carl-Göran Ericsson. Stefan Engqvist på Karolinska sjukhuset menar att politikernas senfärdighet är ”provocerande mot alla dem som jobbar i vården och mot alla de utredningar som gjorts”.

Det ar vart att notera att statsministerns fru, Filippa, ar det hogsta politiska honset i den honsgard som ocksa kallas Stockholms Lans Landsting. Hon delar helt uppenbart sin mans uppfattning att man ska gora allt for att behalla valfardsstaten, aven om det innebar att man reducerar sjukvarden till somalisk standard.

Lat folk behalla landstingsskatten och kopa privat sjukforsakring for pengarna. Lat arbetsgivare erbjuda heltackande sjukforsakring till sina anstallda i stallet for det monopol landstingen idag har. Privatisera sjukhus, slapp etableringskontrollen over sjukvarden och lat vinstdrivande foretag arbeta i konkurrens med icke-vinstdrivande foretag. Lat lakare och sjukskoterskor fa arbeta professionellt, utan politiska och ideologiska restriktioner.

2/23/11

SVENSK MAT- OCH KAFFERANSONERING

Utlandssvensk tipsar om en glimt genom annu ett av de dammiga fonstren i det socialdemokratiska folkhemmet:

Kaffeälskarna på äldreboenden i Hässleholm kan vara lugna. Ransoneringen, som bland annat innebar nej till påtår, blev inte gammal. Försöket att minska kaffedrickandet avbryts omgående. Reaktionerna på ransoneringen blev så kraftiga att man omedelbart återgår till att servera precis så mycket kaffe de gamla vill ha. – Det har ringt folk hela dagen och i morse kom en man från Stehag och överlämnade sex paket kaffe, säger Lisbeth Grip, som är enhetschef på Ekegården. Fram till för två veckor sedan beställde kökspersonalen på Ekegården så mycket kaffe som behövdes för att släcka kaffetörsten. Men centralköket, som levererar varor, reagerade över hög förbrukning. Då gick Lisbeth Grip med på att införa en ranson på försök. Men reaktionerna lät alltså inte vänta på sig. ... Först bestämdes kvoten till fyra paket. Men enhetschefen var nyfiken på att se hur långt tre paket skulle räcka. – Efter den här reaktionen vet vi att det inte räcker. De boende betalar för måltider och då ska de naturligtvis få dricka så mycket kaffe de vill, säger hon.

Det var ju alldeles fantastiskt jatte-generost. Kafferansoneringen i svensk aldreomsorg borjade for ovrigt, som vi kunnat beratta tidigare, inte i Hasslehom.

Om de som nu ar gamla hade fatt behalla sina kommunal- och landstingsskatter under sin livstid, i stallet for att ge bort dem till politiker och byrakrater, hade de kunnat bygga upp ett sparkapital som hade betalat for hela boendet. Da hade de kunnat skaffa sig privat aldreboende i stallet dar de inte skulle behova be om ursakt for att de dricker kaffe.

Eller ater mat. Larsa liknar den svenska aldreomsorgen vid ett barnhem i Oliver Twist's England:

När jag kom till Sverige 2008 som arbetslös akademiker var det enda jobb jag kunde få ett vikariejobb som personlig assistent/ledsagare, och i den rollen fick jag flera tillfällen att se hur det går till på äldreboenden. Jag såg bl.a. syner som genast fick mig att tänka på ett känt avsnitt ur Oliver Twist av Charles Dickens där Oliver är fräck nog att fråga efter påfyllning av mat vid måltiden på barnhemmet (eller var det nu var någonstans). Man skulle ha en väldig tur för att få något utöver den tilldelade portionen. Gamla människor med en stillasittande tillvaro behöver visserligen inte lika mycket mat som en energisk ung människa, men även om man tar med det i beräkningen så var maten dåligt tilltagen. Bara det faktum att de gamla bad om mer borde ha varit en signal om att de behövde mer.

Mina varmaste gratulationer till alla socialister som smyglaser den har bloggen - ni har verkligen lyckats i att skapa ett Soviet Union Business Class i Sverige.

2/22/11

EN GLIMT AV FATTIG-SVERIGE

Det gar bra for Sverige...

Sverige hamnar på efterkälken om inte regeringen växlar upp sina reformambitioner för att säkra en starkare ekonomi. Vi har granskat framtidsutsikterna för svensk ekonomi och ser problem för landets utvecklings­kraft. De högkvalificerade jobben ökar inte lika fort i Sverige som i Europa. På många marknader tappar Sverige exportandelar. Få av Sveriges största företag är entreprenörsdrivna tillväxt­företag. Inte ett enda utländskt läkemedelsföretag har nyinvesterat här på över 20 år, trots att Sverige satsar en större andel av BNP på forskning än något annat land i Europa. Tack vare att vi kom lindrigt undan finanskrisen borde vi kunna sänka marginal- och kapitalskatterna. Men vi kan inte längre trona på minnen från fornstora dagar, skriver Svenskt Näringsliv.

Tvartom har lakemedelsindustrin praktiskt taget overgivit Sverige. Bilindustrin har reducerats till en sammansattningsverkstad vars enda konkurrensfordel ar laga loner. Svenska politiker bygger fortfarande sin forestallning om svensk ekonomi pa hur denna sag ut pa 1950-talet.

Men an varre ar att mycket av det har ar orsakat av den centralstyrda forskningspolitik som Carl Tham dikterade fram pa 90-talet. Sverige har ett av den industrialiserade varldens mest centralstyrda universitetssystem, vilket inkluderar tilldelning av forskningsmedel, tillgang till forskningsanslag och amnesbestamning for forskning. I stallet for att lata den fria ekonomin bestamma vilken forskning som ska bedrivas pa fria universitet sitter politiker och statliga byrakrater och dikterar att en viss andel av forskningen ska handla om genusrelationer mellan chockrosa grodor i Ougadougou. Och som all sorts politisk centralstyrning leder detta i forlangningen till ekonomiskt forfall och en utarmning av svenskarnas levnadsstandard.